Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’
Anm. Då Aristoteles kallade de £ sednare figüteftta hybrida
(tillsats af en cons. immediata), tolkades detta af Scholastikerna så, att
de, för att gifva fall visshet, behöfde »reducerat* till l:a, hvarvid
reglorna betecknades medelst särskilda namn på hvarje modus och vissa
bokstäfver: vocalerna a, e, i, o: satsernas qualitet och quantitet (se Cap. 4§
4 anm. 4); consonanterna s, p, m (metatbesis), c (deductio in absurdum
medelst conclusionens contradictoriska motsats i st. f. den præmiss, som
c tillbör, samt användning af prcpm. exclusi tertii = »per impossibile
ducere«) efter vocalen: för att angifva den logiska operationen, enligt
följande minnesvers:
S vult simpliciter verti; P verte per accid(-ens);
M vult transponi; C per impossibile duci;
den stora begynnelsebokstaven: den modus inom l:a fig. (hvars modi
blefvo: .Barbara, Celarent, Darii, .Ferio), hvartill den ifrågavarande
slutledningen blef reducerad.
§ bi Hypothetisk slutlednvàg är den, der öfversatsen
är ett hypothetiskt omdöme; undersatsen antingen ett
hypo-thetiskt med ett membrum ur öfversatsen, och slutsatsen en
hypothetisk sammanslutning af de båda andra: rent
hypothetisk slutledning; eller ock: undersatsen ett categoriskt
omdöme, som jakar (nekar) det ena membrum i öfversatsen,
och slutsatsen ett categoriskt omdöme, som jakar (nekar)
det andra membrum: blandad, vanlig hypothetisk slutledningm
Anm. "Vanlig*: med afseende på tänkandets objectiva betydelse
och användning såsom kunskap om ett verkligt, — som ej vinnes genom
den rena.
1) reglorna för den förra, till figur och modi äro = för
den categoriska (jfr Cap. 4 §#5, b, a).
2) beträffande åter den sednare, sä gäller ock
visserligen detsamma, blott med de modificationer, som följa af att
öfversatsen är ett hypothetiskt omdöme (jfr. Cap. 4 § 5,
« & t):
a) att S skenbart saknas, men ligger i sjelfva copulan
(som betecknar ett verkligt = enskildare: nu år = S är);
b) att slutande efter 3:e fig. ej förekommer, då intet
bestämdt 3:e, derföre ingen substitution;
c) att, ,då frågan här ej är om hvad, utan om att: sjelfva
existensen (af M eller P i ett visst fall), alla modi kunna
reduceras till två — m. a. o. man, utan härledning ur prcpm
identitatis och contradictionis, slutar direct ur prcpm
raüo-nis sufficientis:
a) modus ponens: posita conditione, ponitur
conditionatum (enligt l:a figuren: om M, så P; nu (= S) är M; ergo
(S): P);
b) modus tollens: sublato conditionato, tollitur conditio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
