- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Första bandet. Ölands runinskrifter /
2

(1900) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1594 vid lagh».[1] Redan fem år derefter (1599) utgaf han Runakänslanäs Läräspan, som
innehåller förklaringar öfver runornas betydelse samt afbildningar af tio runstenar, ett
arbete, hvilket, då det är det första vetenskapliga arbetet om runor, måste anses vara i
hög grad förtjenstfullt; det skattades också mycket högt, och begagnades flitigt af andra
forskare på runologiens fält.[2]

Under den följande tiden insamlades nya inskrifter och år 1624 utgåfvos i träsnitt
48 runstenar under titel Monumenta Sveo-Gotliica hactenus exsculpta. Både konung Karl
IX och konung Gustaf II Adolf följde Burei verksamhet med intresse. Fornminnena
ansågos bringa fäderneslandet ära, och för att påskynda deras upptecknande och
bekantgörande, tillsatte konung Gustaf Adolf år 1630 en antiqvitetskommission, bestående af tre
medlemmar, Bureus, Aschaneus och Axehjelm, hvilka erhöllo uppdrag att som antiqvarier
resa omkring i landet och uppsöka allahanda fornminnen, bland hvilka runinskrifterna
nämnas i första rummet. Denna kommission fortsatte sin verksamhet äfven under
drottning Kristinas förmyndare. Då Axehjelm år 1633 för en längre tid öfvergick till annan
verksamhet, inträdde i hans ställe kansliskrifvaren Jonas Håkansson Rhezelius. Det är
denne vi hafva att tacka för den äldsta, ganska omfattande uppteckningen af öländska
fornminnen.[3]

Utrustad med samma fullmagt som antiqvitetskommissionens öfriga medlemmar,
gjorde Rhezelius resor i landet åren 1634, 1635, 1636 och 1638. Från midten af juli till
slutet af augusti det först nämnda året uppehöll han sig på Öland. Sina iakttagelser
upptecknade han i en dagbok, som ännu är i behåll och förvaras i k. Biblioteket i Stockholm.[4]
Han började sina vandringar på Öland i det midt emot Kalmar belägna Torslunda. I denna
socken uppehöll han sig den 18—20 juli. Sedan gick han vestkusten söderut och längs
ostkusten norrut, hvarefter han genomvandrade socknarna på norra delen af ön. På
tillbakavägen besöktes de återstående socknarna på Ölands vestkust, norr om Torslunda. Den
sista dagboksanteckningen från Oland är daterad den 30 augusti 1634 i Algutsrum. Under
september 1634 uppehöll Rhezelius sig i Kalmar och gjorde utflygter i omgifningarna.
lians iakttagelser från dessa trakter äro upptecknade i samma dagbok som den öländska
resan.

I öfverensstämmelse med den för antiqvarierna utfärdade, mycket omfattande
instruktionen finner man i dagboken många olika slag af uppgifter. Kyrkor och andra


[1] Se Burei egenhändiga anteckningar, utgifna af Klemming, Samlaren, 4:e årg. 1883, s. 14. Jfr också
Fahle Burman, Triga supplementorum ad Rnnographiam Svio-gotliicam i Nova Acta Regiæ Societatis
Upsaliensis
, Vol. 5 (1792), s. 274.
[2] Ett omtryck af Runakänslanäs läräspan — hvilken titel är återgifven med runor — ombesörjdes af
G. E. Klemming m. fl. 1881.
[3] Om Rhezelii lefnadsöden är ej mycket bekant. Enligt en artikel signerad T. (Elof Tegnér) i Svenskt
Biografiskt Lexikon
, N. F., bd. 8, s. 439 f. var han född i Uppland i början af 1600-talet (födelseåret ej
bekant), studerade i Uppsala och inkallades i konungens kansli år 1630. År 1646 förflyttades han till
landssekreterareposten i det året förut till Sverige afträdda Halland. Hans antiqvariska verksamhet, om hvilken man
erhåller kännedom genom hans efterlemnade manuskript, har infallit mellan åren 1634 och 1638 (inclusive).
[4] Handskriften, en lång oktav, har tillhört Antiqvitctsarkivet, i hvars samlingar den var signerad F. c. 5,
samt öfverlemnades med arkivets öfriga samlingar till k. Biblioteket år 1780. Härifrån blef den, enligt
anteckning af G. E. Klemming, bortstulen af den bekante samlaren Gahm-Persson, ifrån hvilken den öfvergick till
en annan samlare, Nescher, efter hvars död handskriften återköptes till k. Biblioteket år 1827. — I slutet af
bandet äro inhäftade några blad, som innehålla konceptet till den i texten här ofvan nämnda bearbetningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/1/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free