Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
5
äro till vår tid bevarade.1 Först i detta århundrade liar Rhezelii öländska runläsningar
blifvit genom trycket under Rhezelii namn bekantgjorda af Abraham Ahlqvist i Olands
Historia ocli Beskrifning (1822—27). Ahlqvist har för detta arbete begagnat en för hans
räkning gjord kopia af »bearbetningen». Denna kopia fins nu i k. Biblioteket i Stockholm.
— Sjelfva originalmanuskripten af ßhezelii arbeten hafva senare begagnats af Liljegren
för hans Runurkunder (1833). — I det följande hafva vi vid hänvisningar till Iihezelii
tvenne arbeten öfver de öländska runinskrifterna, för att utmärka det förhållande, i hvilket
de stå till hvarandra, kallat det ena (dagboken) »konceptet», det andra »utskriften».
Den verksamhet för fornminnenas upptecknande och beskrifning, som påbörjades af
Burens och de öfriga medlemmarna af den äldsta antiqvitetskommissionen, synes hafva
afstannat under senare delen af drottning Kristinas och konung Karl X:s regering. Men det
en gång väckta intresset för forntiden och dess minnen dog icke bort, och den för en tid
afbrutna verksamheten på fornforskningens fält upptogs med förnyad kraft och ifver, då
konung Karl XI:s förmyndare år 1667 inrättade ett särskildt embetsverk för denna
forskningsgren under namn af »Antiqvitetskollegiet». En storartad verksamhet utvecklades af
detta kollegium i olika rigtningar,2 men mest storartadt var det arbete, som utfördes för
att rädda runinskrifterna från glömska. De hufvudsakliga frukterna af detta arbete
föreligga i Bautil, som med sina 1173 träsnitt utgör ännu i dag det mest omfattande plansch-
1 Fem afskrifter äro kända af Iihezelii läsningar af öländska runinskrifter; fyra finnas i handskrifter,
som tillhört Antiqvitetsarkivet. — l:o) Ett litet häfte, som i Antiqvitetsarkivets samlingar varit signeradt F. 1).
22; det har tillhört antiqvarien Aschaneus, hvars monogram förekommer på omslaget. Häftet innehåller Rhezelii
öländska runläsningar, skrifna (med runor) af Rhezelius sjelf. — 2:o) Ett samlingsband, som tillhört Bureus.
Det var i Antiqvitetsarkivet signeradt F. a. G samt innehåller anteckningar om runornas bruk samt läsningar af
en hel mängd runinskrifter från olika landskap, deribland, skrifna med Rhezelii egen hand, dennes läsningar af
upländska och öländska runinskrifter. De senare äro till antalet 29, i det att två, inskrifterna i Runstens kyrka
och kyrkobok, äro utelemnade. — 3:o) Ett band, som i ofta nämnda arkiv var signeradt F. a. 5 och bär titeln
Sveorum Runæ, har blifvit redigeradt af Bure sjelf och innehåller enligt en, troligen rigtig, förmodan af
Klemming alla af Bure kända runinskrifter, återgifna med runor, i transkription saint latinsk öfversättning. l’å s.
267—276 äro 29 (nr 587—614, en saknar nummer) öländska inskrifter återgifna efter Rhezelius ined
begagnande af såväl dennes öländska dagbok som bearbetningen. Läsningarna innehålla åtskilliga afvikelser från
Rhezelius, troligen föranledda af missförstånd. — 4:o) En i Antiqvitetsarkivet F. a. 1. signerad handskrift
utgör en afskrift af F. a. 5 (med uteslutning af de med runor skrifna texterna). Hvem soin verkställt afskriften
är icke bekant. — 5:o) I Uppsala universitetsbibliotek fins ett samlingsband i folio, sign. R. 551, som bland
åtskilligt annat innehåller en afskrift af Antiqvitetsarkivets nyssnämnda F. a. 1. Denna handskrift har tillhört
O. Rudbeck d. ä. och slutligen akademiadjunkten Fahle Burman, som, innan han öfvcrlät den till Upsala
bibliotek, efter densamma publicerade 60 runinskrifter, hvilka saknas i Bautil, i en afhandling i Nova Acta Societatis
Upsaliensix, V, 1792, s. 274 ff. Inskrifterna 55—58 i denna afhandling äro öländska (motsvarande L. 1313, 1296,
1320 och 1312). De af Burman meddelade läsningarna af dessa inskrifter härröra således ytterst frän Rhezelius.
Det är icke utan sin lärdom att se hvilka förändringar inskrifterna undergått, derigenom att afskrift fabricerats
efter afskrift upprepade gånger: afvikelserna från det sätt, på hvilket Rhezelius ursprungligen läst dessa
inskrifter, äro betydliga. Burman har för öfrigt förbisett, att två af de af honom meddelade öländska inskrifterna
verkligen tinnas i Bautil (L. 1313 = B. 1058, I,. 1312= B. 1062). Å andra sidan har ban icke observerat,
att Stenåsastenen, L. 1310, som fans i hans källa, icke lins i Bautil.
2 Under begreppet »antiqviteter» innefattade man denna tid icke blott de egentliga, fasta och lösa,
forn-lenmingarna, utan allt, som rörde forntiden, äfven språk och literatur, historia och lagar. Om
Antiqvitets-kollegiets verksamhet se Carlson, Sveriges Historia under konumjarna af Pfalziska huset, V, 303 tf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
