Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Karlevi, Vickleby sn (Pl. I-III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
Rimformerna äro de under den senare vikingatiden allmänna. Runan för u har en
form, i hvilken kännestrecket utgår från stafvens öfversta ända. Blott en gång har denna
runa af särskild anledning fått en afvikande form, nämligen A V 10 (se längre ned).1
Runan þ har två former, en med rundadt, en med kantigt kännestreck. Os-runan,
som i inskriften har betydelsen nasaleradt a, har på de tre stillien, der lion förekommer,2
samma form nämligen med kännestreck blott på stafvens högersida, men ställda nedanför
stafvens topp.
Runan för n har två former, nämligen en,’i hvilken kännestrecket skär stafven, "f,
en der kännestrecket är synligt blott på stafvens högersida,3 K Deremot har ar-runan
blott en form, nämligen med kännestreck, som skär stafven (4"). Runan för s, som
förekommer 15 ggr, har öfverallt formen V\.
Runan för m har likaledes blott en form i inskriften, nämligen med en ring kring
öfre ändan af stafven. Den förekommer 5 gånger i A.4 — Stúpmabur förekommer alis
icke i inskriften, utan liar öfverallt, der man af spräkhistoriska skäl kunde vänta denna
runa, blifvit ersatt med reib-runan.5
Den af runristaren använda runraden har alltså haft följande utseende:
vmw: =h(h)i+h : tb<pi\
Beträffande de särskilda tecknen i inskriften finnas följande anmärkningar att göra.
Början af inskriften A är utmärkt genom ett litet kors af latinsk form. Stammen
har en längd af 7 era, och tvärbalken är utrustad med små tvärstreck på ändarna. De
två små punkter, som äro inhuggna vid korset, böra snarare likställas med de i inskriften
brukade skiljetecknen än anses som tillhörande korsets utsmyckning. Det är mycket
vanligt på runstenarna att skiljetecken sättes äfven i inskriftens början.6
De sex första runorna i A äro stympade nedtill, derigenom att ytan vittrat; äfven
gränsstrecket saknas. Om denna skada skola vi mera tala vid redogörelsen för
inskriften B.
A I 15 och 16 ’äro ofullständiga nedtill på grund af en skålformig fördjupning, som
här finnes i stenen.7
A II 16 ser vid första påseendet ut ,som om stafven hade två kännestreck, men det
öfre är säkert tillfälligt och runan är -f; ytan har f. ö. flere ojemnheter vid denna runa.
— Den tredje runan från denna (A II 19) är säkert |, och icke Rafns läsning taiþar
1 Med anledning af att på Rhezelii ofvan reproducerade teckning runan fðr u flere gånger är försedd
med en prick, vill jag anmärka, att inga stungna runor förekomma i inskriften. Rhezelii teckning är på de i fråga
varande ställena felaktig.
2 A VI 12, 19, B II 22.
3 Den förra formen af n-runan träffas 7 ggr: A IV 3, V 11, 21, VI 4, 20, B II 11, 20, den senare
5 ggr, liäml. A I 6, 13, V 4, VI 13, B II 23.
4 A II 8, III 17, IV 1, V 5, 19.
5 Jfr längre ned.
ß Fjenneslefstencn på Seland (Thorson, De danske Runemindesmrerker, I, s. 277) har liksom Karlevistenen
två punkter som skiljetecken; och i inskriftens början är inhugget ett kors och två punkter, hvilka der måste
uppfattas som skiljetecken.
7 Fördjupningen är alldeles regelbunden ocli har en diameter af 7 cm. Den liknar dc s. k. elfskålarna,
men torde knappast vara en sådan, dels derför att det ej fins flere sådana fördjupningar på stenen, dels derför
att den ej ser ut att vara åstadkommen af menniskohand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
