Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Karlevi, Vickleby sn (Pl. I-III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii A RLE VISTENEN.
21
(Inser iption du Pirée, s. 178) Hr origtig, och jag vet ej, hvarifrån han fått den, då ingen
teckning här har
1 A III i slutet af raden är skiljetecknet osäkert. Det fins en prick, som ser ut
som om den vore huggen, men den är antagligen tillfällig, då den står för långt borta
från sista stafven. När både Bautil och Ahlqvist har hafva två prickar, är det säkert
origtigt.
I A IV är efter femte runan skiljetecknet, två punkter, säkert, oaktadt dessa punkter
på grund af naturliga ojemnheter i stenen blifvit otydliga. Äfvenledes är skiljetecknet
mellan 9 och 10 runan i denna rad säkert, oaktadt de två orden på ömse sidor (raiþ : UÍþlir)
bilda en sammansättning. Deremot har det i samma rad förekommande ordet rukstarkr
(rötjlixtarh) icke fått sina led skilda genom skiljetecken; Bautil är på detta ställe felaktig
och äfvenså Rhezelius, medan Ahlqvists teckning här rigtigt saknar skiljetecken. —
Runorna 16 och 18 i denna rad (A IV) äro begge \ (raþa), men kännestrecken äro mycket
otydliga, i det de blifvit inhuggna i eller strax intill naturliga fördjupningar. Dock kan
man af det förras kännestreck tydligt iakttaga den del, som är till höger om stafven; vid
18 är det tvärtom den delen af kännestrecket, som är till venster om stafven, som är
tydlig, i det den blifvit inhuggen något nedanför den här befintliga, naturliga reinnan.
Läsningen raþa är derför säker. I Bautil är blott den senare af dessa runor försedd med
kännestreck, och på Ahlqvists teckning sakna begge kännestreck. Rhezelius är deremot
här rigtig.
AVI. Denna runa har en tydlig prick på hvarje sida (Ahlqvist här felaktig).
A V 10. Denna runa är den som tidigare blifvit mest felaktigt uppfattad. Bautil
har I" -[- en half staf i öfre delen af raden, Ahlqvist läser ]> och deri följande runan som
Þ (|]Oti|s). Med detta ställe förhåller sig på följande sätt. I stenen finnas här två djupa
remnor, som på sned gå tvärs öfver raden och förenas i dess öfre kant. Två runor hafva
blifvit inhuggna tvärs öfver dessa remnor. Den första är h; kännestrecket börjar ett
stycke nedanför stafvens topp; mellersta delen har på grund af reinnan icke framkommit
vid huggningen, så att vid första påseendet man är böjd att läsa -f~ en half staf i nedre
delen af raden; deraf kommer den tidigare läsningen Ii.1 Men att den halfva stafven nedanför
reinnan utgör fortsättning af kännestrecket ofvanför reinnan, framgår af den böjning, som
fins på öfre delen af denna halfva staf. Läsningen h är fullkomligt säker.2 — Den
följande runan (A V 11) är öfre hälften af stafven och kännestrecket äro tydliga och
kraftiga streck; deremot har midten af stafven icke framkommit på grund af remnan i
stenens yta, och nedre delen af stafven är otydlig på grund af andra ojemnheter i ytan.
Kännestrecket är inhugget just i kanten af remnan, parallelt med denna. De fyra
återstående runorna i detta ord äro klara, och hela ordet skall läsas lintils (Yndils).
I A VI är 12:te runan þ; det öfre kännestrecket är otydligt, emedan det
sammanfaller med en naturlig remna. Äfven runan 19 i denna rad är þ och icke -f, som Bautil
har. Såväl i början soin i slutet af denna rad saknas skiljetecken; på senare stället har
Ahlqvist felaktigt en punkt.
1 T. ex. hos Rhezelius.
2 Läsningen styrkos för öfrigt äfven deraf, att det här stående ordet måste börja med vokal, då det i
versen allitererar med ord, som börja med vokal: iannungrundar och ørgrandari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
