Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Alflösa, Smedby socken (Pl. VIII. Nyfunnen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
11. Alflösa, Smedby socken.
Pl. VIII. Nyfunnen.
Vid sökandet efter den runsten, som tidigare varit kand i Alflösa, hittades (aug.
1887) ett fragment af en förut okänd runsten. Det låg som broläggningssten i den
nordligaste af de fyra gårdar, af hvilka Alflösa by bestod. Denna gård höll just på att
rifvas, och hade mitt besök inträffat senare, hade äfven broläggningen varit upprifven
och bortförd.
Fragmentet utgör öfversta delen af en kalkstenshäll, som haft ungefär samma form
soin Säbystenen nr 18, men kanten har på den sten, af hvilken Alflösafragraentet utgjort
en del, varit jemnt tillhuggen och gått parallelt med runslingan. Ty oaktadt fragmentet
lidit mycket genom att ligga som brosten och kanten mestadels är afstött, så är den
dock bevarad på ett par ställen, af hvilka man kan bedöma det ursprungliga förhållandet.1
Fragmentets höjd är 75 cm, bredd 74 cm; tjockleken är 8—11 cm. Inskriftsidan
har troligen varit jemnad, utan att vara fullständigt, släthuggen. Nu är den öfverallt
glattsliten; äfven der skärfvor äro bortstötta och affallna, hafva de uppkomna kanterna
genom nötning blifvit afrundade och glatta. Till färgen är stenen grå.
Runorna, som stå mellan två parallela linier, äro högst 10 cm höga. Följande 13
runor äro fullständigt eller delvis bevarade:
— t+ • htinb • hi+ • *+[+’] — — ta • stiub • sin • ha(n) —
5 * V 10 :
if» ■» ,’ r• *r, •;.»,.i ’:
Ursprungligen hafva runorna varit kraftigt inhuggna, ehuru strecken nu stundom till följd
af ytans nötning äro ganska svaga. Såsom skiljetecken mellan orden användes en rund prick.
Första runan T når ej till gränsstrecket upptill. Det främre kännestrecket, som
varit inhugget i en fördjupning, är nu mycket svagt. Framför detta T fins nu icke
spår af någon runa. — Fjerde runan är också T; genom en tunn flisas utfallande har
toppen gått förlorad, men en liten del af främre kännestrecket och större delen af det
bortre äro bevarade. — 6:te runan h har en mycket bred form och har upptill icke nått
till gränsstrecket. — 7:de runan har varit b, men endast nedre hälften är qvar.
Af 8:de runan är nu ett endast 4 cm långt fragment qvar nedtill i raden. Runan
har varit V\. Pricken, som utgör skiljetecken mellan det ord, som börjat med H, och det
föregående ordet, står långt ned i raden, och har fått sin plats der förmodligen för att
ej komma i kollision med kröken af V\. — 9:e runan, som varit |, är stympad. — Af
10:e "f är nedre delen med det mycket kraftiga kännestrecket bevarad; öfre delen af
stafven är dels afstympad, dels bortnött. — Af ll:e runan ‡ saknas öfre delen. — 12:e
runan Nedre delen af stafven samt nedersta spetsen af kännestrecket äro ännu
märkbara; det öfriga är dels bortslaget, dels bortnött. — Af en 13:e runa (+) fins endast ett
litet fragment qvar af stafven.
1 Den ursprungliga kanten är bevarad framför de två första runorna till vänster på ett stycke af 18
cm samt midt framför 4:e runan 1". Till höger är en del af den ursprungliga kanten qvar framför pricken
mellan 1- och På detta ställe har man alltså hällens ursprungliga bredd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
