Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Hulterstads kyrkogård (Pl. XII. Fig. 20) - 21. Hulterstads kyrkogård (Pl. XIII. Fig. 21)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21. HULTERSTADS KYRKOGÅRD.
71
släthuggen yta. Äfven en föga kunnig runläsare skulle svårligen kunnat så missuppfatta
denna inskrift, att han i st. f. B‡rVfT+ * HI+ * V låst ÞIKH-f T P\hl++. Runorna på
det af Frigelius afbildade fragmentet hafva deremot antagligen varit otydliga. Hvad
denna inskrift möjligen innehållit, är svårt att gissa. Om man finge antaga, att runan 6
T vore helt och hållet felaktig, föranledd af tillfälliga springor i stenen, erhölle man
följande lätt begripliga runor: ÞIKh + hHI’f’K Re två första runorna vore då slutet af
ett namn, t. ex. afriþi, AfríÖi, som träffas på den ene Sandbystenen nr 27. — Runorna
-f och n stå visserligen långt skilda på teckningen. Men i afseende på runornas plats
och ställning till hvarandra i inskriften få vi icke begära noggrannhet hos en sådan
tecknare som Frigelius. Den både som runläsare och tecknare mycket skickligare Rhezelius
har i detta afseende stundom visat lika stor brist på noggrannhet (se s. 7).1
21. Hulterstads kyrkogärd.
Pl. XIII. Fig. 21.
Literatur: ATS IX: 2, s. G f.
Den rikt utsmyckade runsten, af hvilken här pl. XIII, fig. 21 för första gången en
teckning meddelas, upptäcktes i slutet af 1860-talet på Hulterstads kyrkogård under
följande omständigheter, som blifvit meddelade af numera aflidne kantorn Lindgren i
Hulter-stad. En graf skulle upptagas norr om kyrkan. Ett stycke under jordytan påträffade
grafvarna en i jorden löst liggande häll. Då denna syntes för stor och tung att upptaga
hel, blef den stött sönder med jernstång. Tre bitar upptogos, men ett fjerde stycke blef
sittande qvar i grafvens ena vägg. Kantor Lindgren, som under gräfningen kom tillstädes
och upptäckte ristningarna, på de upptagna stenstyckena, uppmanade grafvarna att
upptaga äfven det i grafven qvarsittande. Men detta vägrades under förebärande af fruktan
att den lösa myllan skulle rasa in i grafven. Stenen satt ännu qvar i grafvens vägg, då
kantorn tjenstgjorde vid jordfästningen. De upptagna styckena af stenen blefvo
tillvaratagna och inlagda i kyrkar»s materialbod, der de alltsedan förvarats.
Vid mitt besök år 1884 i Hulterstad anställdes med ledning af anvisningar, som
erhöllos af kantor Lindgren, omfattande undersökningar, för att återfinna den i jorden
qvarblifna delen af runstenen, men dessa undersökningar blefvo, tyvärr, resultatlösa, och
man kan numera endast hoppas, att en lycklig tillfällighet skall bringa det saknade stycket
i dagen.2
1 Ahlqvist har icke omnämnt denna runsten i Ölands Historia. Mon detta beror väl derpå, att han
ansett inskriften för obetydlig att förtjena omtalas. Han har underlåtit omnämna två andra af Frigelius afbildade
runstensfragment (från Gårdby och N. Myckleby).
2 Då många grafvar funnos tätt tillsammans på det i fråga varande stället på kyrkogården, kunde
kantorn icke längre utpeka den, i hvilken stenen blifvit funnen. Men han kom ihog namnet på den person, som
der blifvit begrafven. Kyrkoherden på stället kunde upplysa, att denna person aflidit 1869 äfvensom hvilka de
närmaste slägtingarna voro. Det var först efter långa underhandlingar och med mycken motvilja som dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
