Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 23. Stenåsa kyrkogård (Pl. XIV. Fig. 23 A och 23 B)
- 24. Stenåsa kyrkogård (Pl. XIV. Fig. 24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24. STENÅSA KYRKOGÅKD.
77
I oskutr, isl. Ásgautr, betecknar os-runan efter all sannolikhet nasaleradt a, då både
o- och ǫ-ljud i samma inskrift uttryckes med u (burk, Borgh-, biurn, biǫrn). — Den
ursprungliga formen af faderns namn är BorghgæiRR, acc. -gæiR. Skrifsättet burkeR skall
utan tvifvel beteckna uttalet BorghgeR och visar, att diftongen æi förkortats till e i icke
hufvudtonig stafvelse, liksom au förkortats till o i Asgotr af Asgautr. Förkortningen har
förmodligen varit förbunden med reduktion af den starka biton, som hvilat på senare
sammansättningsledet i BorghgæiRR och Asgautr. Jfr ofvan s. 12 och s. 64 (Gräsgård
nr 16) samt Noreen, Altschwedische Grammatik, s. 79.[1]
24. Stenåsa kyrkogård.
Pl. XIV. Fig. 24.
Literatur: L. 1310. — Rhezelius, Monumenta, Runica in Ölandia, konceptet nr 16, utskriften nr 26.
— Peringskölds samlingar i k. Biblioteket i Stockholm, VIII bandet. — Ahlqvist, Ölands Historia, II, 2, s. 79.
Den andre af de två Stenåsastenarna har länge varit förlorad. Den var borta på
Ahlqvists tid, och troligen har den blifvit förstörd redan långt tidigare, då den icke fins
afbildad hos Frigelius, som aftecknat den nyss omtalade Stenåsastenen. Våra källor för
kännedomen om den fig. 24 afbildade fragmentariska runstenen äro Rhezelii Monumenta
samt ett träsnitt i Peringskölds samlingar. Detta träsnitt tillhör samma samling, hvaraf
flertalet är intaget i Bautil (ofvan s. 6). Det är osigneradt.
Vår fig. 24 är en kopia af Rhezelii teckning i konceptet. Enligt denne författare
var stenen en kalkstenshäll och låg på en graf söder om kyrkan. De af Rhezelius
uppgifna måtten, hvilka öfverensstämma med den å träsnittet utsatta skalan, voro: längd
2 alnar 10 tum (1.43 m), största bredd 1 aln 9 tum (0.82 m). Af den ursprungliga
längden saknades dock mycket nedtill och äfven ett litet stycke upptill. Man kan antaga
att, då stenen var rest, den höjt sig mer än tre alnar (1.78 m) öfver jordytan.
Inskriften var enligt Rhezelius otydlig (»synes illa»), och på ett par ställen har
hvarken han eller upphofsmannen till den teckning, som är återgifven i träsnittet hos
Peringsköld, kunnat utreda skriften. Följande ord läsas hos Rhezelius:
- - ᛁ[ᚠᛐ]ᛁᛦ × ᚬᛐᚱᚤᚴ × ᛒᚱᚢ - - - ᚦᚾᛁ × ᛚᛁᛐ × ᚱᛅᛁᛌᛅ • ᛅᚠᛐᛁᛦ • [..]ᚿ • ᛌᛁᚾ ᚼᛁ
5 10 15 20 25 29 32 35
Transliteration: - - -i[ft]iR × otrük × bru - - — — þni × lit × raisa • aftiR •
5 10 15 20 25 29
[..]n sin hi - -
32 35
[1] Namnet BorghgæiRR förekommer på runstenar i Upland. L. 126, Dybeck fol. I, 156, har acc. burkaiR. En annan runsten i samma trakt, Dybeck fol. I, 150, har acc. borkeR, men i denna inskrift kan uttalet hafva varit BorghgēR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sri/1/0095.html
