Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 OCH 27. SANDBY KYKKOGÅED.
87
beteckning. Ljudet o uttryckes med os-runan, aldrig med H; stungna runor användas
allmänt; diftongen æi är undantagslöst uttryckt med två tecken f| eller Användningen
af os-runan för o och det rika bruket af stungna runor tala för samma tid som
ornamentiken.1 För sen tid talar också, att dessa runstenar börja visa öfvergång från r till
r, såsom inskrifterna på runstenarna nr 21 och 22 i Hulterstad visa. Jag vill särskildt
påpeka, att nr 21 har två ord, i hvilka diftongen æi förekommer och tecknas på det i
dessa inskrifter vanliga sättet med f|. Man finner häraf, att diftongen æi i öländskan
öfverlefvat det palatala R.
Vi komma i slutet af detta arbete att redogöra för samtliga öländska runstenars
ålder. Vi hafva likväl redan här velat karakterisera Sandbystenarnas grupp för att kunna
ådagalägga det berättigade i den metod, vi hafva följt, att omskrifva ett i, som står i
betonad stafvelse för diftong, med æi. Vi kunna i allmänhet påstå, att af de öländska
runstenar, som stått resta (icke legat på en graf), de med invecklade slingor prydda äro
de yngsta; af de öfriga är det knappt mer än ett par, som man skulle kunna hänföra till
lika sen tid. Vi skola emellertid för tillfället inskränka jemförelsen till dem, som hafva
i som tecken för æi i betonad stafvelse, och börja då med Säbystenen nr 18 i Segerstads
socken, emedan denne är den ende af de i fråga varande stenarna, som ännu är i behåll
(afb. pl. XI).
Säbystenens runslinga gifver ingen säker hållpunkt för dateringen. Men att denna
runsten är äldre än Sandbygruppen, derför tala flera omständigheter. Ingen stungen runa
förekommer. Ö-ljud uttryckes med U (ruþmar). Äfvenledes kan anföras, att det palatala
r genomgående brukas, der man kan vänta det (nÍÍR, þaÍR, ÍftÍR). Såsom ett kännemärke
på hög ålder betraktar jag särskildt, att stenen blifvit rest ute på fältet och icke på en
kyrkogård. l)et synes nämligen, som om man efter kristendomens införande snart
öfvergifvit bruket att resa minnesstenar ute på fältet vid de allmänna vägarna och i stället
rest dem på kyrkogårdarna. Alla med konstiga slingor prydda runstenar på Oland (till
antalet 12) hafva uppenbarligen varit resta på kyrkogårdar; de hafva nämligen alla blifvit
funna i kyrkor eller på kyrkogårdar med undantag af originalet till vår figur 22, men
man kan lätt tänka sig, att ett så litet stenstycke kan hafva blifvit transporteradt bort
från den plats, till hvilken det hört. — På Säbystenen träffa vi följande ord, i hvilkas
stam diftongen æi förekommer: þaÍR, Sllin, risa. Det ligger onekligen närmast att antaga,
att det enkla tecknet (i) betecknar monoftongiskt uttal (c), och att det diftongiska
beteckningssättet (ai i |iaiR) blott är traditionelt skrifsätt. Men här är denna förklaring icke
möjlig, då inskriften är äldre än Sandbygruppens runstenar och således tillhör en tid, då
i öländskan diftongen æi ännu fans qvar. Man kan icke antaga en tidigare lokal utveck*
ling af æi till é, ty i grannsocknen Hulterstad hafva vi den till Sandbygruppen hörande
runstenen öfver Sæwar (nr 21), på hvilken vi träffa två ord, i hvilka diftongen æi är be-
1 Största öfverensstämmelsen i beteckningen råder mellan Sandbystenarna, Resmostenarna ocb
Hulterstads-stenen nr 21. Dessa skilja äfven mellan ä-ljud och e-ljud och uttrycka det föra med t, det senare med I.
Resmo- och Sandbystenarna hafva äfven ü för ø. Mörbylångastenen nr C och Ilulterstadsstenen nr 19 afvika
från de andra derigenom, att de hafva æ-ljudet uttryckt med runan för i i ordet æftin, som på dessa stenar
skrifves IMMA. Men måhända är detta blott felaktig läsning. Stenarna äro kända blott genom teckningarna i
Bautil (1074 och 1069), och det är ganska troligt, att originalen haft IP"NÅ, liksom Bautil origtigt har iftlR
för eftÍR två gånger på Sandbystenen nr 27 (se ofvan s. 84, not 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
