Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
starkt hopträngda och kännestrecket i den mellersta runan (+) mycket kort; det ser ut,
som om runristaren glömt den mellersta runan och sedan klämt in den mellan de redan
ristade ‡ och |\ Ordets sista a har kännestreck blott på stafvens vänstra sida, H,
Hilfeling läser med orätt i, Ahlqvist däremot a. I sista ordet, kar|llim. är första runan
hos Hilfeling tecknad som en binderuna, i det att ett kännestreck för \ blifvit fogadt
till öfre delen af stafven i K men något dylikt kännestreck finnes icke, och Ahlqvist
återger runan med k. Slutligen har Hilfeling uteslutit skiljetecknet framför karþum,
hvaremot han har ett skiljetecken, som icke finnes på stenen, mellan bruþÍR och ans.
Inskriften b är mera svårläst. Runorna äro ställda i en buktig rad och läsas
nedifrån och uppåt. De äro grundt inhuggna samt af mycket växlande storlek. De
längsta stafvarne äro 7 cm., de minsta knappt 3 cm. Första runan är på Hilfelings
teckning þ och återgifves af Ahlqvist med 0. Runan är b fr, men de från stafven nedåt
riktade strecken äro mycket grunda och knappt märkbara för ögat. De från stafven
uppåt riktade strecken äro däremot fullt tydliga och intaga en sådan ställning till
stafven, att det ej kan komma i fråga att läsa annat än B- Första ordet är alltså
brantr Andra ordet läses hos Hilfeling TITÍX och återgifves af Ahlqvist liti. Första
runan är emellertid (X, men mellersta delen af kännestrecket har icke kommit fram vid
huggningen på grund af en här befintlig ojämnhet i stenen; den sista runan är | i med
ett därefter följande skiljetecken. Nedom bandet öfver korsets fot står därefter iakþll,
hvars k Söderberg i anteckningar, kanske gjorda efter inskriftens diskussion i Runverser,
fattar som f med följande anmärkningar: »Stafven cm., tydlig, ehuru toppen är svag,
yttre kännestrecket också tydligt; mellan detta och stafven är nedre delen en
fördjupning, obetydligt högre än de omgifvande ristade strecken. Längre upp saknas denna
fördjupning, och i den sålunda högre ytan synes en jämförelsevis bred fördjupning, som
kan tagas som toppen af ett kännestreck, men någon fortsättning nedåt finnes icke».
Denna Söderbergs beskrifning fann jag vid mitt besök vara alldeles riktig, men hvad
som förbjuder att antaga f, är det, att strecket i fråga sträcker sig högt öfver och faller
helt och hållet ofvan en linie, dragen genom de närmaste runornas toppar. Runan synes
sålunda blott kunna fattas som k. I sista ordet kan är a möjligen ‡ genom felristning.
Inskriften är alltså följande:
a) Hufvudslingan:
- ruin-ri * - ÞI+W- - WTIA * * m+ + hyiþ * trup
5 10 15 20 25 30 35 40
- KnÞ++ - *+mTfVl+ - BfWI/tvHH - Him * k+ft Utom slingan: þhY
45 50 55 fiO ß5 70 75 77
b) Korsets fot:
bru+m * mtl - i+kþh ruþ+ - yn
«0 85 90 05 99
Translitteration:
a) harþruþr + raisti * stain + þinsa + aiftiR * sun + sin + smiþ * trak + kuþan + halfitran
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55
+ bruþÍRans * sitr * karþum
C0 05 70 75
b) brantr * riti * iakþu raþa + kan
80 85 90 95 99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
