Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
I redogörelsen för sin slutliga undersökning af inskriften, daterad d. 17 juli 1893,
förkastar Söderberg sitt antagande ATS 9: 2 s. 24 af en första runa K k, i det han
säger: »Närmast kanten förekommer en djup skåra såsom af ett V, men den är för djup
och bred för att vara hu ggen, är en tillfällig skada». Ett tydligt r är alltså första runan,
och något skiljetecken antages nu ej heller efter detta. Runan 2 är g med tydlig
prick, kännestrecket smalt men skarpt. Kännestrecket skäres af ett smalt, som det synes,
hugget streck, öfverst ganska djupt, nedåt grundare och smalare, vid nedre slinglinien
trådsmalt men fortsatt öfver denna 16 cm., sedan bortnött. Vid öfre slinglinien
förekomma till höger om denna linie två streck, och det är ej lätt att afgöra, hvilket af dessa
skall vara fortsättningen af kännestrecket till Runan 3 är i, 4 I 9,5 cm.; kännestrecket
är smalt och fint såsom början till kännestreck på þ, men längre ned finnes ingen
fortsättning eller spår af ett andra fäste, hvarför runan troligen är f I.
Efter sin finnes rum för fem runor, hvilka förmodligen varit *bonta, då koþan följer
därefter; Söderberg förmodar harþa. Efter koþan står g »kraftigt med tydlig prick
men för öfrigt orena drag». Till vänster äro skärfvor afslagna, vid första påseende
liknande kännestreck, hvilka föranledde Söderberg att ATS 9: 2 s. 24 antaga med
två kvistar på hvar sida. Söderberg förmodar, att runan g är den första i ordet g[uþ]
’Gud’ i önskeformeln: »Gud hjälpe hans själ!», hvilken kan väntas följa.
Längs fragmentets vänstra kant efter den ursprungliga runstenens midtlinie finnas
runorna tuar risti runaR, hvaraf de två sista runorna i risti äro otydliga. Ristarens namn
är troligen icke fullständigt bibehållet, men att det ej kan hafva varit synnerligen mycket
längre, framgår af jämförelse med Öland 31 i afseende på ormhufvudets ställning. Af
de namn på -uar, som annars förekomma i runinskrifter ans- Onts-, filll-, heh-, hah-, i(n)k-,
klin-, kuþ-, þor-) har intet i slutet af första leden ett ljud, som skulle kunna betecknas
med t. Månne Odd-varr?
Innanför slingan under ordet sin läser slutligen Söderberg ordet Stain. Då detta
ord icke kan utgöra komplettering af något felande i den rad, hvarunder det står, emedan
i denna ingenting är utelemnadt, torde det höra tillsammans med den nyssnämnda
inskriften utom slingan, som uppger ristarens namn. En af mig undersökt inskrift vid
Gerstadberg, Y. Järna sn, öknebo hd, Sdml., anförd i Skansens runstenar s. 13, slutar
med: esbirn • risti • auk • ulfr • Stainti »Asbjörn ristade och Ulf målade» (isl. steina, fsv.
stena ’måla’). I öfverensstämmelse därmed kan med sannolikhet förmodas, att detta
Stain, som står under sin, är en återstod af Stain[ti], framför hvilket målarens namn varit
ristadt, måhända föregånget af ordet ’och’.
Hvad som finnes i behåll af runstenens inskrift, är alltså med ofullständiga runor
inom [ ] följande:
Stycket A: [kn+HI-KH W rø] Stycket B: — HK ! l[**] — Stycket C:
5 10 15
- iw : nw : MI+ :.....: mn : v - tn+rx ixih[tn : iw-u -
20 25 30 35 40 45 50
ht+i+ -
55
Translitteration: Stycket A: [kunb]iarn auk : SU[a] — Stycket B: — uk : i[oh] —
Stycket C: — rgil : faþur : sin :.....: koþan : g — tuar risti : runaR — stain —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
