Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - 1. Karelvi, Vickleby sn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLÄGG.
135
sati sattr, satti för norskt sættr, sætti och U é för norskt øy. Sitt eget II för
norrmannens ali har runristaren också oriktigt insatt i ordet huki i A. Däremot kunna stain,
tailS i B vid sidan af II icke stämplas som norska former, utan utgöra blott ett
bibehållande af det gamla skrifsättet som i samtida danska inskrifter (jfr Hedeby- och
Danevirke-stenen).
Det synes emellertid svårligen tänkbart, att den danske ristaren, änskönt ban i
strofen användt den i Norge okända runan Cp m, ändock skulle mot sitt gehör brukat
(X i* för ^ R och till och med infört denna afvikelse från sin vanliga danska
rättskrifning i den enligt prof. Wimmer af honom själf författade inskr. B. Detta norska uttal
med r för danskt n måste i hans ögon hafva varit alldeles betydelselöst; att han i
öfvervägande dansk omgifning skulle upptagit det som egen uttalsvana, förefaller föga sannolikt.
Detta bruk af (X r för R kan sålunda efter min mening icke förklaras soin en
inverkan af norskt språk på den danske ristaren, det måste, soin prof. Bugge antager,
härstamma från en norsk eller, som jag förmodat, isländsk affattare af inskriften. I
denna affattning måste ock runan Cp m hafva begagnats, då det icke är tänkbart, att
denna runa insatts för någon annan form af 111 vid ristningens utförande, ehuru det
odanska bruket af fX. f för ^ R lemnats oantastadt. Denne affattare har sannolikt lärt
sig runor, och sålunda äfven (p m, af sina danska kamrater, hvilka det ju är naturligast
att tillskrifva tanken på upprättandet af en minnesvård och äfven utförandet af själfva
ristningen. Den norsk-isländska affattaren kan då alltför väl på stenen själf hafva gjort
utkast till inskriften, som han enligt mitt antagande affattade på forndanska.
Att inskr. B således också härrör från den norsk-isländske skalden, skulle ju kunna
stödja prof. Bugges uppdelning af denna inskrift i följande verser:
Stœinn Så vas Sattr
œftÍR Sibba hinn fróða,
Sun Fuldars,
en hans UÖi Satti,
at Øy dauðsœið
[hanum Sig in kueðr~\.
Att första raden enligt Wimmers undersökning här nedan skall tolkas: stæinn Såsi is
Sattr, är utan metrisk betydelse, och om utrymmet gör gissningen hånum mindre sannolik,
ändrar detta ej meningen. Bugge föreslår ock som ett mindre sannolikt alternativ: ægir
of IcueÖr. Om Bugges tydning se nedan s. 141.
Dessa verser förefalla emellertid en smula tungrodda och knappt värdiga en skald,
som kunnat åstadkomma det lättlöpande drottkvådet. I metriska runinskrifter är det ju
ett mycket vanligt förhållande, att början på prosa anger, af och öfver hvem stenen rests,
och den metriska delen firar den döde, jfr t. ex. Runverser nr 63—66, ty att prof.
Wimmer med rätta antager inskr. B som inskriftens början, anser jag uppenbart. Det
förefaller därför sannolikare, att Söderbergs och Wimmers antagande är riktigt, att inskr. B
är på prosa. På sin höjd vore det tänkbart, att de två sista raderna, hvars tausaiþ har
en poetisk anstrykning, kunde vara ett. verspar.
Inskriften på Karlevi-stenen, som är ristad till minne af en dansk höfding, kommer
ock att upptagas i det danska runverket (De danske Runemindesmærker) och har därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
