Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32. Å KYRKOGÅRD, BJÖRKEKINDS HD. 31
runan har icke varit U. Av det andra S finnes blott spetsen av vinkeln mellan övre staven
och mellanstrecket och möjligen nedre stavens nedre spets. Av t iir nedre delen i behåll,
den övre avflagad; dock synas kännestrecken, ehuru grunda. Den sista runan Y m ter sig
för den, som står framför stenen, som /k R och blott denna uppfattning synes giva
möjlighet till tydning.
Inskriften utgöres alltså av följande runor:
• sin - uk : |iurburn : uk : satar: |)r : ritu - stin ■ |]ina iftR - |iurkl ■ br|ir • sin - sun : sistm
5 10 15 20 25 30 85 40 45 60 55
Om förekomsten av sill som namn i runinskrifter se ög. 21 Ingelstad. Ristningen
|iurburn torde böra uppfattas som *[>orbørn med u-omljud e till ø av det obrutna e som
framträder i de latiniserade formerna fsv. thovbernus, thurbernus S. D. III, 86, 87 (1312
Uppl.). Namnet satar finnes ock Ög. 147 Furingstad men dessutom ristningen santar
b. 840.
nom. sg. Korpbron, Jursta, Ludgo sn, Rönö hd, Söderml., undersökt av mig 1899. Denna
ristning gör det troligt, att namnets första led är Sand- såsom Sandulfr, vilket ej är
sällsynt i Norge (O. Rygh, Personnavne i Stedsnavne s. 210). Sannolikt har satar uttalats
Sandarr. Sandar förekommer Script. rer. suec. III, 28 som namn på en borgare i
Stockholm på 1460-talet, Sandarus Leeksson SRS III, 28 oeh Heneka Sandarsmagher SRP. n. 1817
(1366). Det iir dock något ovisst, om dessa namn äro identiska med det på runstenarne,
enär de kunna tänkas vara förkortningar av Alexander, vilket är otänkbart i fråga om
runstenarnes namn. Ett fsv. Sante är behandlat av M. F. Lundgren, Arkiv f. nord. fil. 10,
s. 176 f., och A. Kock s. 181 f., men dess citat äro först från 1400-talet och dess
förklaring gör sammanhang omöjligt med. det runiska satar.
Ordet sistm i slutet av inskriften är troligen att läsa sistR, då det bör utgöra en
genitivbestämning till det föregående Sun. Ristaren har stupat A r, varigenom det blivit Y m,
enär det hade en sådan ställning på stenen, att det även som stupat lätt kunde fattas som r.
Om gen. sing. isl. systr, fsv. syster se Noreen, Aisl. u. anorw. Gram.3 § 411, anm.,
Aschwed. Gram. § 438, 2, anm. 3.
Denna inskrift har namnet satar gemensamt med ög. 147 Furingstad, varav blir
sannolikt, att även sin Ög. 32 motsvarar Sllill Ög. 147. Liksom Sven och Sandar rest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
