Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
alldeles som i runan k. Från öfre kanten af denna bistaf utgår ett streck i en båge nedåt
höger, liknande bistafven i U. Detta streck slutar måhända blindt: slinglinien synes ej
här. Bistafven i k-runan fortsättes omedelbart som bistaf i en fl-liknande runa, bistafven
sitter emellertid väl högt upp; t och a äro tydliga. + kribkilta måste anses för säkert,
ehuru något skiljetecken ej med säkerhet kan spåras mellan b och k och ehuru själfva
slingan genom stenens förvittring ej kan följas från k till t i ordet kilta. Runan k i detta
ord är alldeles tydlig, framför allt den böjda bistafven; att anse denna som en fortsättning
af bistafven i I förefaller mig knappast möjligt, i synes vara något ehuru svagt böjd, kan
ej tillsammans med hufvudstafven i k bilda en U-runa. Inskriftens samtliga U-runor ha
eljest alltid bistafven utgående från hufvudstafven — vid dennes topp eller ett stycke
därnedom — men aldrig från slingan ett stycke från hufvudstafven–-. I är fullt
regelbundet, kan ej vara fi.»
Ristarens namn är lufi, icke luki som i B. 889; V är alldeles t}7dligt. Det ser ut, som
om ’dessa’ vore ristat j)iSR, men kännestrecken till à r äro osäkra; ordet är annars |lisi
som i B. 889. Uti illta är i utan kännestreck men fåror finnas, liknande kännestreck av
h eller t>. Sista runan i Slinu är icke l\ Intet skiljetecken finnes uti inskriftens slut; om
spår finnes till det av B. 889 antagna, så är det mycket otydligt.
Inskriften är alltså följande:
trikiaR + ris|iu + stin + |)isi + aft + kribkilta + sin + lufi + rist + runaR + |iisR + iuta + sunu
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55
Tecken till ålderdomlighet i denna ristning äro dels bruket av den korta prep. aft æft
samt formen av dess t, dels det starka pret. rist rëst, dels slutligen ack. sing. sunu sunu
’son’ med bevarat stamslutande -u.
En egendomlighet, som saknar motstycke i yngre inskrifter, är ock, att uppgiften:
lufi + rist + runaR ’Love ristade runorna’ är inskjuten uti inskriftens huvudmening, ty då
illta + Sunu är ack. sing., måste Grim och icke Love vara därmed åsyftad. Troligen har
denna egendomlighet tillkommit så, att ristaren först efteråt kommit att tänka på tillägget
av + iuta + sunu och därtill förlängt raden; utan detta tillägg vore raderna lika långa; jfr
dock vad som anmärkes om Gursten-stenen, Arkiv f. nord. fil. 14, s. 340.
Namnet krib tolkar prof. O. v. Friesen som fsv. Grep, se Lundgren, Personnamn,
fgutn. Graipr, fno. Greipr, och kilta som ack. sing. av en fsv. motsvarighet till fno. gildi
m. ’gillesbroder, medlem av ett gille’, vilket ord han uppvisat från tvänne inskrifter i
Sigtuna i nom. plur. (frisa : kiltar ’frisernas gillesbröder’), se Uppl. fornm.-för. tidskr.
bd VI, s. 14 ff., där prof. O. v. Friesen ock redogör för vad som är bekant om gillenas
uppkomst. Gillena voro sammanslutningar av medborgare, särskilt i städer, för gemensam
gudstjänst, inbördes umgänge och ömsesidigt understöd vid olyckor, sjukdom och
fattigdom samt för att bereda rättsskydd och rättshjälp och uppträdde tidigast i England, där
de förekommo redan i förra hälften av 1000-talet, äro redan på 1000-talet överförda till
Norge men träffas i Danmark tidigast i början av 1100-talet. Köpmän i främmande land
sammanslöto sig tidigt till gillen för ömsesidigt skydd, danska köpmän och sjöfarande
hade redan på 1000-talet eget gille i London, gotländska köpmän bodde redan i förra
hälften av 1000-talet vid en särskild gata i Novgorod, och i Holland hava köpmannagillena
med säkerhet blomstrat på 1000-talet, sannolikt redan på 900-talet, och prof. O. v. Friesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
