Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
Transskriptionen är alltså: Dvævgian rësfm sten ftænsi æft Grëp gilda sinn — Löf i
rest rünan — Judda sunu.
översättning: Käcke män reste denna sten efter Grep, sin gillesbroder, Juddes son.
Love ristade runorna.
Ordet drængn är i fornspråket dels, såsom här, ett hedersnamn, som uttrycker kraft,
mod m. fl. goda egenskaper hos den benämnde, dels betyder det ung, lös och ledig
mansperson.
65. Bjälbo kyrkogård, Göstrings hd.
Pl. XXI. Fig. 3 (B. 888).
Litteratur: B. 888; L. 1559; W. 155; Broocman, Beskr. öfver Östergötland 2, s. 730.
Runstenen är nu försvunnen. B. 888 och L. 1559 upplysa blott, att runstenen
befinner sig på kyrkogården, Broocman åter säger: »är här ock en nött Runsten under
dörren» samt anför läsningen i B. 888. Broocmans uttryck synes visa, att stenen då ännu
fanns och anbragts som tröskelsten.
Liljegren hänför runstenen till »runstoder» men har väl blott haft B. 888 att döma
efter, som visar, att stenens topp är rundad och sidorna jämna men foten avslagen.
Troligen har runstenen varit en kalksten. Enligt B. 888 är längden av det avtecknade stycket
2 m, bredden 90 cm, runornas höjd 16—20 cm. Mittytan är fylld av ornament, runorna
stå runt kanten med foten inåt.
Inskriftens början och slut äro förlorade, liksom ock åtskilliga runor i den bevarade
delen, men L. 1559 har riktigt supplerat de flesta både felande och skadade runorna.
Vid inskriftens återgivande sättas skadade runor inom [ ], gissade, varav spår finnas,
återgivas med kursiv och supplerade med antikva.
— [l] ■ et haÅua £uml: Mr — ?<il/ti å-umu sin - a k—
ß 9 15 20 25 30
Det är sannolikare, att det stått \ft\R än ifiR, enär avståndet mellan de två sista
run-resterna är större än annars mellan två runor. Därefter har ack. sing. av ett kvinnonamn på
~hUd(r) följt, troligen Bagnliildr eller Gunnlnldr, vars sista del är nästan fullständigt i behåll.
Efter r. 19 I finnes upptill ett kännestreck till h I, varför r. 19 troligen är felläst för i,
18 för h, 17 för n. Efter AUjiU SinSL stod förmodligen: »Gud hjälpe hennes själ!», så att r. 31
är återstod av första runan i »Gud».
översättning är alltså: — lät hugga minnesvården efter (Hag)nhild sin hustru. G(ud
hjälpe hennes själ!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
