Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137. kvarntorp, svanshals sn, lysings iii).
131
II. Den längsgående raden längst till höger:
1 är en stav, som lutar åt vänster med en tydlig prick litet nedom mitten; ungefär mitt mellan pricken
och toppen utgår en bistav nedåt i en halv rät vinkel lika långt som stavens fot.
2 är ett brett u, vars bistav utgår nedom stavens topp, 3 bistav till fX, 4 ser ut som H, lutat åt vänster,
så att stavens fot och knäet mellan övre staven och mellanstrecket ha samma avstånd från nedre linien, 5 är i,
följt av kolon. Ingen av dessa runor går ned till linien.
6 är + a och 7 Y, med staven upptill avslagen, så att en övre parallell bistav kunde hava funnits;
förmodligen t, då kolon följer därefter; dock finnes av detta kolun blott nedre punkten i behåll.
8 är h I, lutat åt höger, 9 i. Därefter korsas raden av den båge, som fortsätter övre tvärradens gränslinie
och som möjligen har bistav till /k, alltså 10 /k. En punkt följer därefter och efter denna nedre tvärradens övre
linie, som troligen icke är försedd med en prick utan korsas av ett streck, hörande till följande runa 11, som
sammanhänger därmed; varken 11 eller 12 äro annars bekanta runformer.
På grund av runornas ställning upp och ned synes möjligt, att till denna rad ansluter sig
III. Nedre tvärraden.
1—G äro runorna nin sun; blott 7 har ovanlig form, lik II, 11.
Det vore naturligt, om följande rad voro
IV. Övre tvärraden, som fortsättes av
V. Andra längsgående raden till vänster. Då denna börjar med 1- n, följt av kolon, synes detta tyda på
dels att n utgör slutet av ett i en annan rad börjat ord, dels att raden icke gärna kan följa omedelbart på I,
som slutar med punkt.
På V, 1 + är staven grund 3,b cm uppifrån, 3 cm nedifrån, men djup på mellanstycket 4 cm; bistaven är
10 cm. 2 är i. På 3 + börjar staven 1 cm under linien, bistaven utgår på högra sidan 1,5 cm ovanifrån, på
den vänstra 2 cm. 4 börjar och slutar 1—1,5 cm från linierna, vilka S icke heller berör. G ett brett U
berör linierna nedtill men ej upptill, 7 + tvärtom icke nedtill men troligen upptill, men staven är grund ovan
bistaven, som på högra sidan staven är mycket kort. 8 h är upptill 2 cm från linien, nedtill är staven V2 cm,
bistaven 3 cm från nedre linien. 9 h är upptill och nedtill 1,5 cm från linien.
Därefter skiljer en lodrät linie denna rad från den motsvarande till höger, VI, som sannolikt utgör dess
fortsättning.
VI. 1 + mynnar upptill ut i linien, ej nedtill, och följes av en punkt. 2 1,3 + med bistaven t. v. 2 cm,
t. h. 3 cm, 4 u. 5 liknar ett omvänt f med övre bistaven 2 cm, den nedre 5 cm, men med övre bistaven
slutande 2 cm uppifrån, den nedre 3 cm. G ser ut som /k med halvlånga bistavar, vilka utgå 3 cm nedifrån
och äro 3 cm långa. 7 liknar bistaven till f^ med övre strecket från övre linien och 4,6 cm, mellanstrecket
1,5 cm, nedre strecket 3 cm, slutar 2 cm nedifrån. Den följande punkten står 2 cm uppifrån, G cm nedifrån.
Efter 8 H följer åter en punkt nära nedre linien och slutligen 9 T.
VII är troligen raden t. h. om korset, i vilken två tecken 2, 4 få väntad ställning genom att läsas
nedifrån uppåt.
VIII är då raden t. v. om korset, som sålunda borde läsas uppifrån nedåt. 1 tedde sig vid första påseende
som bistav till r, mon dennas översta streck är icke hugget, varför runan ter sig som < med övre armen 5 cm,
nedre armen 4 cm. Men därigenom får runan samma utseende som II, 12, oin raden läses uppifrån och nedåt.
Kvarntorp-stenens inskrift är svår att bedöma, i det dels åtskilliga tecken av oviss
betydelse äro blandade med vanliga runor, dels radernas ordningsföljd och riktning oklar.
Korset på stenens mitt betygar emellertid kristen tid.
Bugge, Norges Indskr. med de celdre Runer I, s. 124, som undersökt inskriften 1885, anser ristningen
gjord i senare hälften av 1000-talet och säger den vara en provkarta av skriftformer från olika tider. Från
ristarens egen tid härrör t. ex. I e. från kortkvisttypen t i VIII, 1—4 sten och U med bistaven utgående
nedom toppen, från den äldre runraden VIII, 1 £ s, 8 \ e och I, 10 A k. II, 11—12, III, 1—7 uppfattar
Bugge som sinin sunu ’sin son’ och som lån från en urnordisk inskrift.
Bugge har säkert med rätta karakteriserat inskriften som ett runologiskt konststycke,
vars ristare velat framte, vad han inhämtat genom studier av äldre runinskrifter och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
