Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
liga höjden är 2 in, största bredden nedtill tangerande slingan på stenens nuvarande högra
sida är 1,40 m, tangerande toppslingans nedre linie 1 m. Slingans bredd är 12—13 cm.
Ämnet är rödaktig granit.
Omkring 30 cm av slingans övre linie är i behåll före den bevarade inskriften, men
på denna del av slingan hava troligen inga runor funnits, de borde annars kunna
varseblivas. Därpå följer en avflagning av hela slingan, som efter övre slingliniens riktning
utgör 32 cm. Efter denna följer r. 1 H, vars kännestreck är fullständigt men av staven
är blott 5 cm uppifrån i behåll.
I reis|li utgår bistaven till r 5 cm t. h. om staven; i e är pricken föga utpräglad
men kännes med fingret. Av det följande kolon är blott nedre punkten i behåll.
I Stein saknas övre staven i S, och mellanstrecket kan blott spåras i avflagningen gräns.
I |iena är h. bistaven i a djup, även den vänstra ganska bra synlig.
I fa|lur slutar staven i U 2 cm och bistaven 1 cin under övre linien och i r slutar
bistaven nedtill 1 cm över nedre linien och upptill 2 cm under den övre men tyckes
fortsatt av en gropighet. Av S i s[in] finnes blott övre staven och 3 cm av
mellanstrecket.
Inskriften är alltså följande:
— I: reis|ii. stein: |iena: eftiR: helga: fa|iur: s—
Då ’reste’ står i sing., har blott ett namn stått framför men har väl varit tämligen
långt, troligen någon sammansättning med -kætil.
översättning: —1 reste denna sten efter Helge, sin fader.
145. Dagsberg, kyrkogårdsmuren, Lösings hd.
Pl. XLVI. Fig. 2.
Litteratur: B. 859; L. 1094; W. 15; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötland,
s. 528; N. R. Broocman, Sagan om Ingivar widfarne, Stockholm 1762, s. 99; P. A. Säve, ATS. 2, s. 95;
Reseberättelse 1862, s. 35; C. F. Nordenskjöld, Reseber. 1870, s. 156, teckn.; E. Ihrfors, Ostrogotliia sacra,
s. 20, teckn.
Runstenen, som är av granit, sitter inmurad på utsidan av Dagsbergs södra
kyrkogårdsmur öster om porten. Den lär före 1887 hava legat med runsidan inåt men uttagits
och insatts med runsidan utåt vid omläggning av det stycke av ringmuren, där den nu
sitter. P. A. Säve fann den emellertid 1861 på samma plats.
Peringskiöld och B. 859 uppgiva »kyrkomuren» vara runstenens plats, och Broocman
talar om »tvänne Runstenar infästade i Kyrkomuren men så öfverklistrade, att ej flera än
följande runor utan mening therpå kunna läsas . . .».
Runstenens längd är 67 cin, bredden i storändan 45 cm, i lilländan 30 cm. Slingans
bredd är 7,5—9 cm.
Stenen är ett fragment, som med ett avbrott innehåller slutet av inskriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
