Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
161. Furingstads kyrka, Lösings hd.
Pl. LXIX. Fig. 2.
Runstenen anträffades vid kyrkans reparation 1888 i gamla vapenhuset och restes på
planen utanför västra kyrkogårdsmuren på en liten kulle ungefär mitt emellan kyrkan
och skolhuset.
Ämnet är granit. Höjden är 1,35 m, bredden vid foten 65 cm, över korset 60 cm,
vid toppen 47 cm, tjockleken 28—30 cm. Slingans bredd är 12—13 cm.
Runorna äro delvis mycket svaga och svårlästa. Jag undersökte ristningen först 1891
och förnyade undersökningen 1907.
Inskriften börjar i raden tvärsöver stenens fot med de klara runorna tur. Framför
dessa trodde jag mig 1891 spåra ett snett kors, 1907 ett r eller U av smala streck, vilket
dock icke torde böra antagas. Följande klara runor äro rn i runstenens högra rad ett
stycke från foten; däremellan har möjligen stått bi[‡], som man väntar.
Det följande ordet torde vara rti eller möjligen riti ’reste’; fåror i stenen gjorde, att
sista i 1891 syntes mig som r. Efter rti står en punkt.
Rätt tydligt synes efter punkten vänderunan S, mycket otydligt skönjes t, fullt klara äro Ull.
Pron. ’denne’ synes vara ristat |iansi, men bistaven på n är mycket oklar, och en punkt
finnes möjligen framför ordet.
Prep. ufti är klar och synes åtföljas av snett kors som skiljetecken.
Namnet efter ufti x är mycket otydligt. Först synes en stav lutande åt vänster såsom
bistaven till U, och staven till denna runa kunde hava funnits i en gropighet framför.
Möjligen skönjes sedan i, ty en ristning tyckes finnas åtminstone 5 cm uppifrån. Därpå
tyckes ett smalt S någorlunda tydligt, men tänkbart är ock, att dess övre stav bildar k
med det föregående i, då sålunda nedre staven vore lämning av i. Så följer en ny stav,
möjligen n, och därpå en ristning som upptill och nedtill är krökt åt vänster som bistaven
till t>, vartill väl alltså den föregående staven hör. Den följande staven är fullt tydlig
7 cm uppifrån utan bistav, de nedre 5 cm äro borta genom urskolning, och runan har
troligen varit i. Fullt tydliga äro därefter uis, möjligen föregångna av ett snett kors, vars
åt vänster lutande streck tyckes tydligt; ett snett kors med bredare drag följer efter uis.
Raden slutar med ordet ’broder’, vari b är tydligt, r i sina huvuddrag skönjbart, första
vokalen tyckes vara ‡ 0 med övre bistaven hjälpligt, den nedre mindre tydlig. Av l>
skönjes staven och bistaven är möjlig; U tyckes finnas alldeles intill jorden, men högra
sidan av bistaven är förstörd.
Inskriften ser alltså ut att vara följande:
tur [bio]rn rti-stun |jansi • ufti x wisf\ uis * bro|ju[r]
5 10 15 20 25 30 35
Det första namnet har antingen varit porbiorn med första runan felaktigt t för |) eller
motsvarande fsv. Durbernus SD. III, 102, Dyrbernus Uppl. SD. III, 94, jfr fvn. Dyrfinna,
-hildr, -leif Lind. Den förra möjligheten blir sannolikare genom att sammanställa ög. 151
med ög. 32 Ä och Ög. 147 Furingstad, se nedan. Ristningen Stun för ’sten’ förekommer
ock Ög. 170 ösby, ufti för ’efter’ ej sällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
