Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
öst^flgötlands runinskrifter.
Uti inskriftens början finnes en lämning av ett snett kors, ehuru armarna till vänster
äro mycket otydliga. Första namnet läses L. 1125, W. 11 ntisa, i vilket n står för a,
och så fattade jag också namnet 1893. För risti har E. Ihrfors läst rasti; staven korsas
av två jämlöpande fåror, som troligen äro naturliga. Ordet ’hjälpe’ är ristat hiabi utan I,
vilket torde hero på felristning. Ordet ’ande’ aut med djup bistav på a; en gropighet
lik vänstra övre bistaven till * har föranlett runans läsning som h hos C. F.
Nordenskjöld och Ihrfors, men dess fortsättning nedåt finnes icke. Mellan kufast och Slin är
stenens kant skadad. I hans är n helt. litet, synbarligen efteråt tillsatt. Slingflätningen
efter inskriftens slut, som väl utgjort ormens huvud, kan icke fullständigt utredas.
Inskriften är följande:
* ntisa x risti * sten * ebtiR > kufast * sun sin * ku}) > hiabi * aut * hans
Namnet ntisa är en svag biform till fsv. Adis, som förekommer i nom. a|)is B. 464,
L. 151, D. I, 202 Eskelunda, Uppl., och ack. itisi Berga, Medp. enl. Sidenbladh, Reseber.
1868 (B. 1105, L. 1074 tisi). Ristningen kufast hör till namnet Gudlifast, yngre fsv.
Gudhvast. Ristningen aut motsvarar här som Og. 161 Kimstad isl. ond.
Översättning: Adisa reste stenen efter Gudfast, sin son. (iud hjälpe hans ande!
Utom ristningen aut gnd har denna ristning korsets form gemensam med Ög. 161
Kimstad och torde kunna antagas härröra från samma ristare, som ock först ristat has ’hans’
i båda, fast han sedan i denna ändrat det till hans.
164. Motala.
Pl. LIV. Fig. 2.
Av adj. K. A. Hagson i Linköping äges och förvaras ett fragment av en runsten av
sandsten, 23 cm långt, 15 cm brett, med ett par 4,5 cm breda slingbitar, som korsa
varandra, som hittades i Motala på kyrkoherdeboställets tomt vid dess omändring till
trädgård.
Den övre slingan A innehåller runorna —atarn—. Av a är dock blott 1,5 cm av
bistaven i behåll i stenens vänstra kant; n har en mycket lång bistav, 2,5 cm, endast på
högra sidan om staven, vilken går ut i stenens kant. Denna del av inskriften kan tolkas
som prep. at framför ett namn med Arn— som första led.
Slingan B, som går under den förra, innehåller till vänster om A först en stav 1,5 cm
nedifrån och så ‡ 0 med närstående kännestreck och till höger oin A a ined vänstra
kännestrecket och nedre staven i behåll, vilka runors betydelse icke kan gissas. Måhända hava
de tillhört namnet ioa[n] ’Johan’?
Anm. Sommaren 1910 anmäldes, att en ny runsten blivit funnen pä Motala kyrkogård. Vid undersökning
befanns den vara en ristning i modern tid med inskriften: ot-alrik-af-uennen-iohan- |Dornen • lefuer• efler*
|)r|) man ’Åt Alrik av vännen Johan. Domen lover efter död man’. På baksidan: I AD 1849 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
