Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
ÖST^flGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
178 b. Vadstena-brakteatens duplett.
Pl. LIX. Fig. 4.
Litteratur: O. Montelius, Fornvånnen 1906, s. 148 f.
En guldbrakteat, präglad ined samma stamp som Vadstena-brakteaten, förvärvades i
början av sommaren 1906 av statens liist. museum. Den lär vara funnen i närheten av
den från Motala norrut gående järnvägslinien, men fyndort och fyndomständigheter äro
ej närmare kända.
Av kanten, där runorna stå, är så mycket avskuret runt omkring, att endast ungefär
halva höjden av runorna är bevarad, vilket måste hava skett kort efter det brakteaten
blivit präglad, enär öglan och ramen kring brakteaten alldeles likna sådana på
guld-brakteater omkring år 500.
Emedan öglan helt och hållet betäcker platsen för runan M d, skall man enligt Montelius
icke heller av denna brakteat få någon upplysning 0111 denna runa. Vid närmare eftersyn
visar sig dock, att, öglan på 178 b sitter mera till höger än på Vadstena-brakteaten ög. 178.
Framför de 10 streck, som utgöra foten av lliwatuwa, synas därför dels en likadan punkt
som skiljetecknet efter lliwatuwa, dels framför denna nedre hälften av M d, nämligen av
vänstra staven och de båda bistavarne. Den sista runan, vars nedre del synes t. b. om
öglan, är I, av öglan täckta äro alltså JJ, 0 och högra staven av M d.
179. Vadstena.
Pl. LX. Fig. 1.
Litteratur: L. 1172; W. 184; Broocman, Beskr. öfver Östergötland, s. 184; Wallman, Iduna, h. 9
(Sthm 1822), s. 334; I’. A. Säve, ÅTS. I, s. 137; Reseber. 1861, s. 142, teekn.
Broocman säger runstenen ligga vid sjöstranden, där krigsmanshuset har sin
rök-kölna, Wallman säger, att den låg »så nära vattenbrynen, att sjön wid hög flod steg
uppöfwer stenen, som war i tu slagen», att den flyttades in i klosterträdgården och att
vid samma tillfälle även det nedre stycket blivit från sjöbottnen upphämtat men av vågorna
varit så skadat, att intet av läsningen återstod.
P. A. Säve fann runstenen i klostrets forna trädgård, prydligt och väl vårdad. Vid
mitt besök 1894 låg den vid kyrkans sydöstra hörn på marken. Den är nu rest bredvid
norra ändan av deri mur, som utgjorde den forna klostergårdens östra gräns och slutar
nära kyrkans sydöstra hörn.
Ämnet är rödaktig granit. Runorna äro ristade nedifrån och uppåt längs stenens
vänstra kant, vars längd är 2,04 m, efter resningen 1,93 m, bredd nedtill vid inskriftens
början 30 cm, över ormens öga 14 cm. Stenens bredare sida är 88—90 cm bred, höjden
1,95 m och har ristning av ornament, som dock äro ytterst svaga och icke kunna redas.
Inskriften är ofullständig och börjar med — i i [rist]i. I |]Onsi har 0 form k I Afti
äro i /k högra kännestrecket och nedre staven så gott som utplånade. Efter /kskil finnes
intet skiljetecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
