Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186. FRACKSTAD, SJÖGESTADS SN, VALKEBO HD.
179
186. Frackstad, Sjögestads sn, Valkebo hd.
Pl. LXIV. Fig. 1.
Litteratur: B. 869; L. 1153; W. 110; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötland,
s. 178.
Runstenen vid Frackstad stod rest mitt på ett gärde strax söder oin ån på gränsen
mellan Sjögestads och Vikingstads sn emot Alorps ägor, n. om ån, och Gustads ägor i
Vikingstads sn, och var nedsjunken, så att vad som finnes
under hiu och ormens ögon, var under jorden. Efter
erhållet tillstånd flyttades runstenen 1895 till
Lunne-vads folkhögskola, där den restes vid skolbyggnadens
östra ända.
Ämnet är rödaktig granit. Höjden är 1,56 m,
bredden vid foten 79 cm, i toppen över övre slinglinien
50 cm. Slingans bredd är 9—10 cm.
Inskriften är tydlig:
x kut * raisti * ifti * skara » sun sin * anun * hiu * si|w
Mellan SUn och sin finnes intet skiljetecken, ej heller
i inskriftens slut, där B. 869 har.
Då uti raisti * ifti runan i står i slutet av det
föregående och början av det följande ordet, synes man
kunna antaga, att ristaren icke heller åsyftat, att r uti
raisti skall läsas som slutruna i kut, utan att han brukat
namnat Göt utan nominativändelsen -r, liksom fallet är
med anun.
Namnet skari nom. sing. förekommer ock på B. 683,
L. 836, D. 8vo21 Berga, Sorunda sn, Södm., av mig
undersökt 1900, och synes motsvara fsv. *Skæri i ortn.
Skærastadlia Skärstad, Varv sn, ög., SRP. n. 2056 (1384), som även skrives Skärstadlia
SRP. n. 2001 (1364) och Skærestathum n. 260 (1356), Skæristad n. 1425 (1379) eller * Skare
i Skarastadlia i Bobergs hd, ög., SRP. n. 3013 (1399) m. fi. ortnamn, se Lundgren,
Personnamn.
Namnet anun, fsv. Anund, Anunder, saknar utom nom. -r även det stamslutande d,
vilket torde bero på en analogibildning efter namn på -nn: liksom isl. pörfinnr fsv.
Thorfinder utan nom.-ändelse hette Thorfin, bildades av fsv. Anunder understundom den
ändelselösa nom. sing. Anun jämte Anund.
Blott i denna inskrift betecknas runstenens flata yta med si|)U fsv. sid ha ’sida’.
översättning: Göt reste (stenen) efter Skäre (Skare), sin son. Anund högg sidan.
B. 869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
