Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136. RÖK, KYRKOGÅRDEN, LYSINGS IlD. 239
ock innehåller marika Mæringa, vilket i den ags. dikten Deors klagan (Grein Bibi. d. ags. Poesie I, 520)
förbindes med Teoderik: peådric ahte pritig wintra Mæringa burg. I några Regensburgglossor från 1100-talet
finnes uttrycket Gotlii Mer an are, och på 1100- och 1200-talen är Meran namn på Adriatiska havets norra
och nordöstra kuster, Istrien, Kroatien och Dalmatien, vilket av Heinzel förklaras som en slavisk form av
got. *Mëriggäs. Bugge förmodar, att Teoderiks ätt kallas Mæringar, emedan hans fader hette piudamlr
isl. pjåÖmarr, hans farbröder Walamër, 1 Videmër. Ileinzel, Ostgot. Ueldens. s. 9 f. anför, att de ostgot.
trupperna hos en skriftställare på 500-talet kallas Valameriaci. Då i en vers i Hävarmar s. lsfirö. (s. 32, 179, 189)
pjàöreh bildar helrim med störar, är det möjligt att även |liaurikR uttalas piörikR. Detta uttals avvikelse från
fsv. piup (piup vægher ÖGL.) skulle kunna förklaras genom antagandet, att strofen härrörde från en norsk
skald, jfr den nyss påpekade överensstämmelsen med Ynglingatal 31. Bugge, Rök III, 215, säger iau
överensstämma med fgutn. och förmodar, att runomästaren hämtat underrättelser om Teoderik ur gutnisk källa. Då
uppgifterna om Teoderik enligt det följande troligen kommit från Aachen, kunde visserligen ock tänkas, att io
utgör den mellanfrankiska diftongen i namnet; hos den förmodligen ungefär samtida Isidor i rhenfrankisk dialekt
skrives diftongen eo (Piper, Sprache it. Litt. Deutscldands I. 196), t. ex. allom dheodöm. Under denna
förutsättning kunde strofen vara författad av en svensk skald, som för övrigt ombildat namnet till nordisk form.
Antagligare synes dock, att strofen härrör från en norsk skald med hänsyn till den anförda överensstämmelsen
med Ynglt. 31. Därpå tyder ock bruket av dat. skialti skialdi, som av F. Jönsson, Det norsk-isl.
skjalde-sprog omtr. 800—1300, s. 56, anföres från flera isl. skalder.
|)urmu|>i förklarade Bugge, Rök I, 42, som ett annars okänt adj. pormodr ’dristig’, släkt med vb. pora
’töras’, men Rök III, 41 som ’der wie Thor zornige’. Den äldre tolkningen synes avgjort böra föredragas.
I den återstående delen av strofen förekomma talrika
överensstämmelser med det fornnordiska poetiska språkbruket: stillR, motsvarande
isl. stillir ’härskare, furste’, flutna gen. plur. motsvarar isl. nom. pl.
fiotnar ’sjömän’, som i Sn. Ed. förklaras: Vikingar ok flotnar ] j at er
skipa herr, kuta, isl. goti, eg. ’gotisk häst’, sedan ’häst i allmänhet’,
ub isl. of, ett adv., som ursprungligen torde betecknat handlingens
fulländning, men i Eddadikterna bleknat till eu utfyllande partikel, som
mestadels brukas framför verbalformer, framför allt part. pret., skati, isl. skati,
ävenledes ’furste’; marika Méringa har redan förklarats ovan r. 2 f.
d I 1—15 |]at sakum tualfta ’Sägom det som det tolfte’.
Det överraskande hoppet från det andra i a V—VI till
det tolfte har varit föremål för många förklaringar, för
vilka lämpligast redogöres i sammanhang med inskriftens
plan, se s. 250.
d I 16—28, II 1—34, III 1—7 huar histR si kunaR itu
uit uoki ön kunukaR tuaiR tikiR sua|) o likia ’var Gunns häst
(valkyrians häst = vargen) ser föda vida på fältet, så att»
tjugu konungar ligga därpå’.
Då satsen är en indirekt frågesats, måste dess verb, som annars uti
inskriften, stå i konj., och en sådan finnes blott i si, som Bugge, Rök I, 50,
uppfattar som pres. konj. av verbet’ se’ med itu till obj., som här måste
betyda ’föda’. Subj. måste histR kunaR vara, som Bugge ib. förklarat
som en omskrivning för ’vargen’. Bugge medger, att i fornnordisk poesi
vargen betecknas som trollkvinnans, jättekvinnans häst, icke som
valkyrians, men tänker sig möjligt, att man understundom tänkt sig
valkyriorna i mera skräckinjagande gestalt rida till striden på ulvar, och hänvisar Rök III, 63 dels till att ags.
wælcyrige återgives med Erinys, Tisiphona, Alecto, Bellona, dels till bilden på Hunnestadstenen i Skåne (Wimmer,
De danske rttnemindesm. III, 24 f.) av en kvinna, som rider på en varg med en orm som tygel. Att uttrycket
Hunnestadstenen i Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
