Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
DEX GAMLA ALT ART A FL AX I V PS AL A DOMKYRKA
stånden. Och när Precht utkastar planen för altaret, faller det af sig själf, att endast
det mest oblygt prålande och braverande af allt i det barocka Rom skall gifva förebilden
den, som känner Rom någorlunda, anar med en blandning af skräck och vördnad, hvad
jag tänker på — Ignazio-altaret i Gesii. Men han öfvergår detta i proportioner genom
att ofvanpå det placera en reproduktion af molngruppen öfver Petri C athedra i St. Peter.
1 Gahm Perssons Precht-biografi säges ett altare i Jesuitkyrkan i Loreto varit
förebilden. Allt vore gjordt efter mönster af detta med den skillnaden, att det som "i
rpsala finnes forgyldt, där är af klart guld, och de bilder, som här äro hvita, skola i
Loreto vara af rent silfver i samma storlek. Men de blå med guld insprängda höga
pelare, som understödja triumfportens hvalf, skola vara af lazursten, hvilken plägar lika
skattas med gulda. Någon jesuitkyrka existerar emellertid icke i Loreto utan förebilden
är, som sagdt, Ignazio-altaret i Jesuitkyrkan i Rom. Den sagolika materialrikedom, som
Gahm Persson beskrifver, finner här verkligen, åtminstone delvis, sin motsvarighet, St.
Ignatius Loyolas staty var på Prechts tid af silfver (numera ersatt med en försilfrad),
kolonnerna äro klädda med lapis lazuli och kanellerade med strängar af förgylld brons.
Af samma material äro kapitäl, kolonnbaser, reliefer på piedestalen, m. m. Entablement
och fronton äro af verde antiche, pilastrar m. m. af svart och hvit marmor, piedestalen
af giallo da Siena. Sidogrupperna, af hvit marmor, framställa, den vänstra: Religionen,
dyrkad af en konung med negeransikte, hindrad i detta förehafvande af Ondskan, en
kvinnlig gestalt med gement utseende; den högra: Tron angripande Kätteriet, framställdt
af två manliga figurer, som stödja sig på några stora volymer med tydliga svarta
ryggtitlar — Luther, Calvin, Zvvingli!
Detta öfversättes nu ord för ord till protestantismen. Jesuitgeneralen ersättes af
Kristus på korset, korset planteradt i ett postament med två putti, som liknar St.
Ignatius’ postament. Den vänstra sidogruppen återgifves tämligen noga, men kallas för Nya
Testamentet. 1 den högra gruppen utelämnas reformatorernas skrifter och det hela kallas
för Tron besegrande Otron. Materialet förändras från metall och halfädla stenar till gips
och förgylldt och måladt trä. Målningen återger emellertid så godt den kan de olika
marmorslagen, dock målas icke kolonnerna lapis lazuliblå — tyvärr! och egendomligt
nog, ty Precht har.eljest alltid förkärlek för sammanställningen guld och blått.
De största afvikelserna från förebilden voro beroende af domkyrkans arkitektur.
Altaret hade icke vägg att stödja sig emot, som dess romerska förebild. Bakom det låg
koromgången och Yasakapellet. Det var som sagdt redan i Prechts “uttydning“
föreslaget, att genom en målad fond bakom krucifixet gifva det hela utseendet af ett romerskt
väggaltare. Men detaljerna på pelarnes insidor, den omständigheten att altaret invigdes
utan fond och att fonden redan innan 17(X)-talets slut utan tvekan aflägsnades tyda på,
att Precht byggt sitt arbete med tanke på att kunna undvara fond. Koromgångens
mellersta intercolumnium skulle då bilda en nisch, om jag så får uttrycka mig, i hvilken
krucifixet skulle stå. Kring denna oerhördt djupa nisch skulle själfva altaruppsatsen
bilda omramningen. Det mäktiga intercolumniet spärrade nu ut altaret till en sådan bredd,
att de båda sidogrupperna måste ställas snedt för att fa rum i koret, men trots det fingo de
icke plats utan tvungos att skjutas in i koromgångens västligare intercolumnier. De
skylas således, sedda rakt väster ifrån, nästan till hälften och se dessutom till följd af
sin sneda ställning ytterligare smala ut. I San Ignazio-altaret stå sidogruppernas
postament rakt ut och deras silhouette är sådan, att de ge intryck af ett slags contreforter,
bidraga att åt hela altaret gifva ett fast och stadigt uttryck. Denna verkan är alldeles
förfelad i Upsala.
Redan utan denna omständighet skulle förhållandet mellan höjd och bredd vara
större i Upsala än i Ignazioaltaret. En anledning till den enorma höjdutvecklingen kan
möjligen varit den, att Precht, förledd af tanken på den beundrade glorian öfver St. Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
