Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
SVEXSKA SLÖJDFÖREXIXGEXS TIDSKRIFT 1905.
det stannade vid en smula, och man bör vara tacksam, att han icke ofta fick
beställningar, sådana som denna.
Det skulle kunna synas, som om ofvan sagda inlägger allt för många välvilliga
synpunkter i Prechts planer. Vi ha ju sett, huru absolut han missförstått öch
barbari-serat sin romerska förebild, och vi ha läst i hans “uttydning“, att han vid
uppgörande af planen faktiskt icke fäst sig vid kyrkans mått. Men det är klart, att denna
“uttydning44 hänförde sig blott till en första skizz, icke till en detaljritning. Vid en
sådans utförande måste han naturligtvis taga hänsyn till kyrkans mått, och han tvangs
då in i den tankegång, som jag ofvan sökt rekonstruera, han måste lägga sitt romerska
altare liksom på en Procrustesbädd och med block och rep sträcka ut det till gotiska
proportioner. Men han hade, naturligt nog för sin tid, icke courage att kasta den
romerska förebilden. Därför blef hans altares arkitektur ett enhetslöst biandverk, hvarken
ett altare å la romana, ej heller en omramning till en imaginär nisch med Vasakoret som
fond, intetdera af båda, men litet af hvarje.
I den stora mängden stuckstatyer i öfvernaturlig storlek (elfva stycken utom alla
putti) har han i allmänhet haft direkta italienska förebilder. Det är åtminstone gifvet med
afseende på sidogrupperna. Det är betecknande för hans nordiska, nederländska stil, hur
han transponerat dem. Där det italienska altaret ger lifligt böjda kroppar, skuggrika,
stora veck, väldiga draperimassor, som breda ut sig som en fond bakom de genom djupt
inskurna skuggor kringtecknade kroppsformerna, ger Precht rak, stel hållning, smala,
effektlösa veck, små fladdrande draperifiikar. Det förtjänstfulla i Prechts skulptur kommer
här ej alls till sin rätt. Hans goda egenskaper visa sig, då han skulpterar
basunblå-sande änglapojkar och baby-kerubiner, men här vill han vara högtidlig och blir stel.
Hans små skarpa veck verka icke heller i stuck, hans material är det förgyllda träet.
Som bekant måste Prechts storverk rymma fältet, då Upsala domkyrka
ombyggdes, och fyller nu ett stort magasin i Nordiska museet. Om mäster Burchard
i sin olymp behöfver någon tröst för detta öde, må han se, hvilken ekbuffet hans fiender
nu placerat bakom altarbordet! Bättre hämnd får man söka efter.
Fig. 8. Kerubhufvud af snidadi och förgvlldt trä
ur Upsala domkyrkas gamla altartafla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
