Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
SVENSKA SLÖJDFÖREXIXGEXS TIDSKRIFT 1905.
Häraf förstås lätt, att de af mig under det gångna året tillverkade möblerna skulle
blifvit ännu bättre, pålitligare och vackrare, om materialets torkning ej behöft påskyndas,
så som nu varit fallet.
De af våra svenska träslag, som väl lämpa sig för metoden äro björk, bok, al,
lönn, alm och lind m. fl. löfträd. Däremot ej ek på grund af dess starka garfsyrehalt.
Vårt mest förekommande träslag, barrträden — gran och furu — kunna nog äfven
färgas, men (argen biter inte jämt på träet, så det blir hvitstrimmigt allt efter kådhalten
i trät, ja långa sträckor taga ingen färg alls. Ett eftersträfvansvärdt önskningsmål är
därföre att finna ett sätt för kådans utdrifvande ur dessa träslag, hvarigenom ett
oöfver-skådligt fält för användande af färgad gran och furu skulle öppnas exempelvis inom
by ggnadsindustrien.
Kedan nu finnas metoder, som tillgodogöras för att göra trät hårdt och hvarigenom
gran skulle blifva lika slitstark som ek.
Äfven kan trät göras lösare genom extra preparation, liksom eldfast. Som jag
emellertid inte haft något direkt intresse för den saken har jag inte pröfvat den och kan
således ej uttala något omdöme.
Uppfinnaren, ingeniör Pfister, som personligen ledt alla experimenten å uColorits“
fabrik i Vestervik försäkrar äfven, att det färgade träet, väl torrt, är mindre mottagligt för
temperaturvexlingar och luftens fuktighetshalt, spricker mindre, blir i alla afseenden
varaktigare och motstår mask och den i tropikerna för alla möbler så ruinerande hvita
myran, hvadan materialet för dessa länder vore synnerligen lämpligt.
Att göra trät eldfast har hittills endast lyckats med det ofärgade trät; det ser nästan
ut som om färgämnet, som indrifves, sedan trät gjorts eldfast skulle upphäfva denna
egenskap åtminstone vid hittills gjorda försök. Då jag nu går att delgifva mina
erfarenheter om träts användning, så är det inte för att säga, uså och så skall det göras44 utan
för att meddela att, “så och så har jag gjort, med den och den effekten41. Omdömet har
alls intet anspråk på att vara objektivt tvärt om, det är så subjektivt som möjligt, och
erfarenheten sträcker sig ännu blott till trät från en af dessa fabriker nämligen “Colorit44.
Det genomfärgade trät ställer mycket stora fordringar på möbelsnickaren, om han
skall nå ett fullt godt resultat, men, om han lyckas, torde han knappast med något annat
slags trä erhålla så lysande effekter. Jag menar smakfulla, ej granna; ty det är just
konsten att härvidlag undvika det granna och simpla dels vid valet af färg dels vid
sammansättningen af de olika bitarna.
Färgningen följer nämligen så troget hela trästyckets karaktär, att färgen skiftar
med trät från rot till topp i många nyanser och isynnerhet är björken ett synnerligen
tacksamt träslag. Al blir i vissa färger äfven bra, men lämnar mer affall på grund af
ojämnhet i färgen. Bok blir däremot jämn och slät i färgen, med små ljusa prickar som
gör den pikant, men, om den inte sågas upp rätt, ser den simpel ut och liknar färgad
furu; den saknar också den lifaktighet och satinglans som ligger i björkens ved.
Vid hoplimning och sammansättande af de olika delarne af ett arbete måste
arbetaren ega ett godt öga för färg, så att han inte limmar tillsammans allt för olikfärgade
stycken. Å andra sidan kan han genom kontrastverkan åstadkomma stor effekt, då
ram-stycken, lister, fyllningar och pilastrar klart markera sig mot hvarandra.
Vill man ernå ett fint arbete och full effekt af färgen, så att den framstår ogrumlad,
är det i de flesta fall fördelaktigast att polera med hvit politur och utan att oljan kom-
mer i beröring med trät d. v. s. först grunda med politur utan olja och sedan polera på
vanligt sätt. Oljan förändrar nämligen genast färgens utseende, hvilket dock i somliga
färger blir till fördel, som t. ex. i några gröna och röda. De erhålla nämligen genom
oljan en mycket varmare ton. Grått, blått, ljusgrönt, ljusbrunt och öfverhufvudtaget alla
ljusa färger tåla absolut inte vid oljan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
