- Project Runeberg -  Svenska slöjdföreningens tidskrift. Organ för konstindustri, handtverk och hemslöjd / 1905 /
20

(1905-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

SVEXSKA SI.ÖJDFÖREX1XGEXS TIDSKRIFT IflOS.

skiftning hos ursprungligen färglöst glas kan äfven framkallas af annan anledning — så t. ex.
af solljuset, något hvarå man i museer ofta kan få se exempel*. Kemisterna lära ännu ej
kommit till enighet beträffande orsakerna till detta egendomliga förhållande. Så mycket
är emellertid säkert, att hvarken värme i mörker eller en rikligare syretillförsel
framkallar dylika förändringar. Botemedlet mot denna sjukdom fins och består uti, att glaset
rödglödgas, hvarigenom det återfår sin ursprungliga färglöshet — en operation, som
naturligtvis icke är utan fara och endast får utföras af en fackman. Sjukdomen
forekommes genom att noga skydda glaset mot solstrålarna, hvilka f. ö. äfven genom sin
värme äro skadliga.

Glasens farligaste sjukdomar äro de, som bero på ett felaktigt förhållande mellan
glasets väsentliga grundämnen. De föremål, som lida af en dylik, konstitutionell,
sjukdom, bära i sig fröet till undergång. Sjukdomens vanliga smygande, under vissa
förhållanden äfven akuta förlopp, har följande karaktär — välbekant för mer än en
museiman. Först afsöndras en starkt salt-luktande och -smakande vätska å glasets utsida
(å glas utan lock äfven i det inre). Glaset får ett utslag, det blir ogenomskinligt, som
om det varit fyldt med mjölk. Oregelbundna, hårfina sprickor, som likna spindelväf,
uppstå. Dessa sprickor ökas och fördjupas allt mera, tills hela sår bryta upp, delar af
epidermis falla af, och genomgående sprickor eller till och med hål börja visa sig.
Sjukdomsbilden är naturligtvis ganska olika beroende på glasets sammansättning och
den tid de skadliga inflytelserna haft att göra sig gällande. Den mjölkliknande
fordunklingen kan under mikroskopet iakttagas som otaliga, utsveltade saltkristaller.
Krakeleringen börjar antingen med affallandet af små partiklar af kiselsyra på enstaka ställen
å hvilka måhända under ett lager af damm, förstöringsarbetet kunnat göra större framsteg, eller
utbreda sprickorna sig till ett öfver hela ytan spändt hårfint nät, som man först blott
vid från sidan infallande ljus kan iakttaga, men hvilket så småningom fördjupas och
utvidgas. Är förloppet längre framskridet, kan man med en svagare loupe tydligt
urskilja sprickorna, såväl som de ställen, å hvilka öfverhuden fallit af.

Anlaget till denna sjukdom kan till och med hos glas af samma sammansättning,
och som förvarats under likartade yttre förhållanden, vara rätt olika, om därtill vissa
särskilda förutsättningar äro för handen. Tunna glas äro sålunda mycket mottagliga
för sjukdomen, emedan såren från glasets båda sidor snart möta hvarandra, hvilket är
anledningen, att venetianska glas fortare blifva dunkla än andra.

Slipade glas sjukna lättare än oslipade. Glasets epidermis är nämligen relativt
motståndskraftig, då redan vid glasets förarbetande en del af ytans alkalier förflyktigats,
hvadan glaset just på ytan behållit en gynsammare halt kiselsyra. Men, om den
naturliga öfverhuden genom slipning etc. aflägsnas, gå de i det inre rikligare för handen varande
alkaliema miste om den skyddande isoleringen och skadliga atmosfäriska inflytelser
vinna en gynnsam angreppspunkt.

Sorgligt nog får man beteckna dessa på glasmassans dåliga sammansättning
beroende sjukdomar såsom obotliga. Det enda vi kunna göra är att dels söka aflägsna alla
omständigheter, som hos skenbart ännu friska glas kunna förvandla en dold
sjukdoms-disposition till en akut åkomma, dels när det gäller redan sjuka glas, att genom att
förekomma ytterligare försämring söka behålla patienterna åtminstone i det skick de befinna sig.

Då fukt och kolsyra jämte dammet höra till glasens värsta fiender, bör man i
främsta rummet just mot dessa fiender söka skydda sjuklingarna. Om sjukdomen redan
befinner sig å ett framskridet stadium, kan rekommenderas användningen af ett isolerande,
lager af hastigt torkande lack. Så t. ex. det fabrikat, “Zapontauchlack", som föres

*Se Nationalmuse! samling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 15:27:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssf/1905/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free