Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BO KAXMÄLXIXGA A\
37
sedan försvunna, dopfunten omtalas senast 1663, hvarefter den troligen under Kristian V
eviga penningeförlägenheter fick skatta &t förgängelsen.
Några af Mores den yngres arbeten identifierar författaren såsom ännu befintliga, men
ej i Danmark utan bland de föremål, som af danska konungar tid efter annan skänkts till
Rysslands czarer och som nu förvaras i Moskwas Kreml.
I detta sammanhang lämnas den för oss svenskar särskildt intressanta uppgiften, att äfven
bland de praktpokaler med flere silfverkäril, som af våra regenter under 1600-talet sändes
till Rysslands härskare, återfinnas arbeten af samme mästare. Flertalet af dessa finnas
afbil-dade i d:r F. R. Martins stora verk “Svenska kungliga gåfvor till ryska czaren“,
(Stockholm 1899).
Hvad slutligen Fredriksborgsaltaret beträffar lämnar Olsen en ingående beskrifning af
detta, åtföljd af en rikedom ypperliga illustrationer och visar naturligen också det lilla märke
I. M. sammanbundna inom en sköld af den tyska formen, hvilket varit den första
anledningen till hans intressanta och märkliga upptäckt. Med stöd af arkivaliska källor berättar
han altarets historia och förklarar det troligt, att det fullbordats af sonen Mores, då en annan
stämpel, som tordo varit dennes, äfven förekommer på detsamma. På jämförelsens väg finner
författaren, att den i ebenholts och silfver utförda predikstolen i samma slottskapell äfven
måste vara Mores verk och drager samma slutsats beträffande ett flertal möbler och andra
föremål i samma dyrbara material, hvilka under Kristian IV:s tid prydde salar och gemak i
Fredriksborgs slott men redan tidigt nog var därifrån försvunnet eller beröfvadt sina
dyrbara beslag, monteringar och figurala dekoration.
Bernhard Olsens intressanta monografi är med all sin lärdom och grondlighet en bok,
som kan med nöje läsas af hvarje konstintresserad, oc h den framträder i en typografisk
utstyrsel, som är öfver allt beröm.
En enda anmärkning till slut.’ Författaren har tillfälle att under afhandlingens gång
komma in på frågan om tolkningen af Fredrik den andres namnchiffer, det sammanbundna
F och S. Han har förut icke utan häftighet förfäktat den åsikten, att detta skulle beteckna
Fredericus secundus och icke — såsom andra forskare ansett — Fredrik och Sofia (hans
gemåls namn). Här har han, utan alla kommentarer, accepterat en helt ny tolkning,
framkastad af d:r J. Kruse i hans uppsats om Knutsgillet i Malmö (se Sv. Slöjdföreningens
meddelanden 1897 I) att chiffret skulle beteckna första och sista bokstafven i konungens
namn FredericuS. Detta lösa antagande, som icke har någon som helst hemul för sig, är
dock mindre antagligt än något annat.
Tolkningen “Fredericus secundus44, för hvilken Bernhard Olsen förut kämpat, ligger ju
ytterst nära till hands, men äfven Fredrik och Sofia torde väl ha åtskilligt, som talar för
sig. Jag vill endast erinra om det såväl under 1500-talet som förut och senare så
allmänna bruket att kungliga äkta folk på detta sätt sammansatte sina initialer, t. ex. Frans II:s
och Maria Staarts och det ännu vanligare Henrik II:s och Catharinas af Medici.
Med all aktning för den mycket omtalade knifven på Rosenborg, (där jämte
namn-chiffret finnes årtalet 1570, då konungen ännu ej var förmäld) torde man dock kunna
våga det påståendet, att de båda bokstäfverna efter giftermålet äfven betecknade och
säkerligen för samtiden oftast betecknade både konungens och drottningens namn — äfven
historiska bevis härför saknas ju ej. Men alldeles särskilda skäl synes mig förf. ha haft
att i detta arbete erkänna denna tolknings berättigande.
De of van omtalade Moreäka silfverkärlen, den stora välkomman, som utfördes i
anledning af konungens bröllop med prinsessan Sofia af Mecklenburg och den kolossala
dopfunten, hvari deras barn skulle döpas, buro båda detta namnchiffer, och här om någonsin
bör väl läsningen vara Fredrik och Sofia. Samma förhållande synes mig vara med Hans
Kniepers präktiga “Bordshimmel" i vårt Nationalmuseum, å hvilken jämte namnchiffret de
kungliga makarnas båda vapensköldar och valspråk utgöra dekorativa hufvudmotiv. *
Saken förefaller utan tvifvel den stora allmänheten såsom en obetydlighet, men för
forskningen existera inga obetydligheter, och då Bernhard Olsen utan alla kommentarer
gifvit stödet af sin auktoritet åt ett ur luften gripet hugskott, har han bidragit att propagera
en oriktighet, som eljes kunnat lämnas åt sitt värde.
E. G. F.
* Jämför L. Looströms: ÄKonung Fredrik II:s och Danmark tronhimmel i Nationalmuseum*. Svenska
Slöjdföreningens Meddelanden 1»S85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
