Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEKSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1005.
Lägg därtill noggrannhet och tålamod, och man har de egenskaper, som kommit dalfolket
att utarbeta en spetsstil, som kunde vara värd att vinna erkännande både inom och utom
Sverige. Icke minst för det egendomliga sätt, på hvilket detta arbete utföres.
Dessa dalknylningar — så kallas knypplingarna i Gagnef — användas till
kvinnornas hufvudbonader eller hattar. De knypplades förr både i Mock fjärd och i Gagnef,
dock mest i Mockfjärd För egen räkning knypplade Mockfjärdsfolket finare, tätare spetsar,
och för Gagneffolkets räkning, klarare och glesare; men typer och krus voro desamma.
Dessa dalknytningar förekomma i en rent otrolig mängd af olika mönster, varierade på
alla upptänkliga sätt.
När jag såg Gagnefkvinnorna i kyrkan i all deras prakt, iklädda den prydliga
hatten med den knypplade spetsen, och såg den massa af spetsar, som finnes i folkets
klädstugor, började jag mer och mer intressera mig för denna deras egenartade
spets-knyppling. Jag försökte samla in så många jag kunde finna af de allra äldsta knypplingarna,
sådana, som voro från den tiden, då man ej hade stärkelse, utan stärkte i mjölk och
glättade med “gnisten".
Ju smalare och längre spetsarna äro, dess äldre äro de, sade man mig. Ett bevis
för, att de spetsar, som man numera kan få tag uti, dock ej äro mycket gamla, är, att
de allra flesta, fast de äro knypplade af lin, ändå hafva den tjocka tråden, som bildar
kontur, af bomull. Således äro de knypplade efter sedan bomullen icke blott kom till
Sverige, utan också till Dalarna. Endast tre knytningar, bland dem jag funnit, hafva
linnegrofända och kunna således vara före bomullstiden. Två af dessa hafva enkla
vadstenaliknande mönster, men den tredje, som är från Floda,* tyckes hafva sitt eget
mönster för sig. Hvad spetsarnas ålder angår, vet jag för öfrigt endast, hvad en
Mockfjärdsknypplerska berättat för mig, nämligen att hennes mor, mormor och
mormorsmor kunnat knyppla. Mormodern var född 1797. De flesta af de verkligt gamla
knyt-ningarna äro borta. De äro utslitna, uppbrända och, det som kanske blifvit de flestas
öde, de ha blifvit sönderklippta och väfda till trasmattor.
Det finnes dock i Gagnef, och äfven i Mockfjärd, ett ställe, där spetsarna finnas
förvarade och kronologiskt ordnade i långa rader, ända från deras början. Det är på
kyrkogårdarna. Där äro spetsmuséerna! Där ligga alla de små gummorna, de unga
kvinnorna och barnen, hvar och en med sin bästa hatt och sitt bästa knytningshärsklä.
Det är dit de samlas, alla de gamla fina saker, som ännu finnas kvar i hemmen. “Denna
skall jag ha, när jag är död“, säga de, och visa mig den finaste af deras spetsar — ofta
nog en vadstenaspets.
Massor af knytningar finnas dock ännu kvar i hvarje gård. Det är som att vända
på en torfva och finna guld under den.
Vid att samla in och jämföra en hel del olika spetsar med hvarandra fann jag, att
de hörde tillsammans i skilda grupper och att flere af dessa hade sin motsvarighet i
vadstenaspetsar. Det var lätt att se, att de enklare och äldre knytningama mycket liknade
vadstenaspetsar — ju smalare och längre de voro, dess mera utpräglad vadstenatyp hade de.
Men också på några knytningar med mera komplicerade mönster syntes det tydligt, att
de voro kopierade efter vadstenaspetsar. I synnerhet Bottenspetsen, en mycket omtyckt
och vacker vadstenaspets, som i Gagnef begagnas vid bröllop, har blifvit eftergjord på
många sätt. Som dalspets har den fått dubbelnamnet Böttenspets-knylning. Äfven
Ek-bladsknylning finnes efter vadstenaspets kopierad och varierad på flere sätt. Men fast
jag genast fick detta klart för mig, föreföllo mig andra knytningar att vara mera typiskt
dalaktiga. De hade något så strängt »rosrätt» och ändå så mycken fantasi i sig, att jag
måste tänka: dessa kunna väl aldrig leda sitt ursprung från Vadstena. De måste ha
djupare rötter i Dalarna.
* Sc öfverstveket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
