Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
SVEXSKA SLÖJDFÖRENIXGEXS TIDSKRIFT 1905.
Eller går denna tradition längre tillbaka i tiden, då ännu inga vadstenaspetsar funnit
vägen till Dalarna? Eller har den något sammanhang med det hårarbete, som ännu
ut-föres på ett med knypplingen liknande sätt i Mora.
Hatten med den knypplade spetsen begagnas i Gagnef numera endast af gifta
kvinnor och till konfirmationsdräkten. För trettio år sedan begagnades den af kvinnor
af alla åldrar till kyrkdräkt och af de gifta hela dagen om, både helgdags och hvardags,
både ute och inne. Den lilla nyfödda gossen eller flickan fick genast, liksom modern
hade det, en liten styf, stärkt hatt på sig och fördes dagen därpå, också i hatt, till prästen
för att döpas.
Man behöfde således äga en oändlig mängd knytningar af olika slag. Somliga hade
ända till 50 stycken. Wandags eller Klunsknylning af grof hemtråd till hvardags och
finare knytningar af hemspunnet lin eller ock af köptråd till helgdags. Köptråd, helt
enkelt rulltråd, ansågs och anses ännu finare än lintråd. Rulltråden måste köpas,
där-före bör den vara finare, så resonerar man.
Man knypplade aldrig längre bit än till en hatt i sänder, vanligen efter någon äldre
knytning, som man ändrade om efter smak. För femtio år sedan skulle hatten vara så
lång, att den kunde tas ihop under hakan; nu skall den vara så kort, att ögonen synas.
Men “på modet“ måste det vara, detta är minst lika angeläget i Gagnef som någon annanstädes.
Större delen af de spetsar, som ha begagnats i Gagnef, äro dock knypplade i
Mock-fjärd. Därifrån drogo Mockljärdskäringarna öfver till Gagnef helst vid tiden efter jul.
Den tiden var far säkrast hemma och försedd med penningar. Man har berättat för mig,
hvilken glädje det blef i fejset, där kvinnorna sutto och spunno lin, när
Mockfjärds-käringarna kommo och bjödo ut sina knytningar. De hade dem väl inlagda mellan två
träskifvor med skinnrygg, den s. k. knytningboken. Knytningama voro ofta af oblekt lin.
De fastsyddes först något rikligt vid hatten och lades sedan till bleke på snön i marssolen.
För trettio år sedan knypplades det i Mockfjärd i hvarje gård. Ännu finnas där
trettiofem gummor som knyppla; dock icke längre för att draga åstad och bjuda ut
knyt-ningar till spinnande kullor i fejsen. Detta hör till en förgången tid! Nu knypplas i
Mockfjärd på beställning till Handarbetets Vänner. Redan för trettio år sedan började
Handarbetets Vänner vårda sig om knypplingen där, och under hela denna tid har
Mock-fjärdsknypplingar alltjämt funnits till salu hos dem. Rekvisitioner å spetsar ha till och
med kunnat gå så högt som till två tusen kronor per år. Det är tack vare Friherrinnan
Adlersparres och Handarbetets Vänners vaksamhet, som denna originella spetsknyppling
så väl bibehållit sig i Mockfjärd. Den skulle kanske annars snart vara bortglömd där,
liksom den redan är det i Gagnef.
Inga nya knytningar skola numera köpas till hattar, säger man. De senaste
knypplade hattarna från Mockfjärd, och som ännu utgöra sista modet i Gagnef, äro ganska
olika de äldre, dem som jag företrädesvis studerat.
Fabriksarbetenas snörräta och ledsamma korrekthet har utgjort idealet för deras
sträfvanden. Genom att knyppla med fin rulltråd och begagna fin konturtråd, eller också
ingen, och därtill kasta bort allt tillfälligt och fantastiskt, har man lyckats åstadkomma
några riktigt utomordentligt ordentliga fortsättningsmönster med stora stjärnor eller rutor.
Dock alltid så, att en ros eller en ruta kommer på hattens midt. Dessa spetsar verka
luftigare än de gamla, gedigna knytningama och äro rätt fina; men det är betecknande,
att de själfva gifvit en af dem namnet — likros — alla rosor lika.
Äfven i Gagnef knypplades rätt mycket. Särskildt i några byar: Nolåker, Norbäck
och Gagnefbyn. I den senare lefver ännu en gammal åttioårig gumma, som knypplat.
En annan gumma i samma by, som också kunnat knyppla, dog för några år sedan.
Dessa behöfde ej bjuda ut sina arbeten, de arbetade på beställning. Också kommo kvinnor
från andra byar dit för att lära af dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
