Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
SVENSK A SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1905.
ljus tryck. Den tyska upplagan af Upmarks arbete liar ungefär samma format som de nämda
utländska föregångarna och bjuder på 100 utmärkt väl utförda ljustryck jämte många
afbildningar i texten. Den nu utkomna svenska upplagan liar lika många, äfvenledes goda
ljustryck och är jämväl rikt illustrerad i texten, men formatet är mindre och lätthandterligare
och priset betydligt billigare, omständigheter som, älven när det gäller ett verk med solida
inre egenskaper, hafva en viss betydelse i vår fattiga värld för att framkalla en önskvärd
spridning till vidsträcktare kretsar.
Och en sådan spridning förtjänar i hög grad detta verk. Särskild t för arkitekter och
mönsterritare är det ovärderligt, ej blott för det, åtminstone i anmälarens ögon, föga
upp-muntringsvärda företag, som heter direkt afkopiering, utan äfven för det lärorika och
utbildande studiet af en stils växt och förvandling. Men äfven hvarje för vår svenska
byggnads-och dekorationskonsts utveckling intresserad person skall här finna mycket af intre3so att
se och inhämta.
Det rika illustrationsmaterialet beledsagas af en text som förtjänar den största
uppmärksamhet. Man skulle kunnat tänka sig denna text mera vidtomfattande anlagd, så att
äfven sådana viktiga byggnadsverk som försvunnit eller numera utgöra ruiner såsom t. ex.
Svartsjö, palatset Makalös, Borgholms slott o. a. icke blifvit nämnda endast helt kort och
mera i förbigående utan med hjälp af topografiska och skriftliga källor fått, äfven de, livar
sin speciella monografi. Men så som arbetet blifvit anlagdt med afbildningar och
beskrif-ningar omfattande endast ännu existerande byggnadsverk, har det blifvit förträffligt
genom-fördt. Texten har denna lugna klarhet och reda, denna behagfulla enkelhet, som alltid
ut-märka Upmarks skrifter. Och lika betecknande för denne författare är hanø blick för det
väsentliga, för de genomgående stora dragen i de många detaljernas virrvarr. Som bekant
utöfvade Upmark under många år vid Tekniska skolan i Stockholm en konsthistorisk
lärareverksamhet, som talrika lärjungar ännu bevara i tacksamt minne, och en dylik verksamhet
skärper kanske mer än något annat just blicken för väsentligheterna i konstens värld. Det
kunde tyckas som om författaren ibland varit väl sträng mot sig själf, då han ur sitt stora
verk i helhetens intresse uteslutit en del ur såväl konst- som kulturhistorisk synpunkt
intressanta detaljer, hvilka förekomma i tidigare utgifna delar af hans arbete, t. ex.
monogra-ifen öfver Tidö i Svenska Slöjdföreningens Meddelanden 1897, men dessa uppsatsen*
återfinnas ju i sin helhet i det året efter Upmarks död utgifna arbetet Valda Skrifter.
I själfva verket är denna historia öfver vår renässansarkitektur ett epokgörande arbete.
Man behöfver för att inse det blott jämföra densamma med Eichhorns 1871 utgifna
öfver-sikt af den svenska byggnadskonstens historia, ett arbete livars stora förtjänster, både
rela-tift såsom ett förstlingsverk på området och absolut, Upmark var den förste att erkänna.
Eichhorn är upptäckaren, som med förtjusning finner nytt land, pionieren som rödjer marken
och börjar bearbeta den, men som, upptagen och bländad af det myckna nya han får so,
ännu inte hunnit alldeles lösa sig ur ett traditionelt betraktelsesätts osynliga ledband. Upmark
har utvalt ett mindre område af vår arkitekturs historia men har studerat detsamma så
mycket grundligare och kan därför med större säkerhet uppföra sin byggnad på det af
föregångaren röjda fältet. Hans blick blir friare, emedan den är vidsträcktare, och medan
Nicodemus Tessin d. y., Stockholms slotts byggmästare, för Eichhorn ännu står i traditionens
ljus såsom »den store» bland våra arkitekter, vågar Upmark med sin grundligare kännedom
om själfva byggnadsverken sätta den äldre Tessin, som »med en rik och omväxlande
uppfinningsförmåga förenar ett utprägladt sinne för proportioner, hvarigenom han åt sina
arkitektoniska skapelser förlänar ett drag af anslående förnämhe t», i högsätet, medan sonen, hvilken
visserligen »på ett glänsande sätt» fortsätter fadrens värksamhet, »såsom konstnär är en
lärdare, mera eklektisk», d. v. s. mindre ursprunglig, natur än fadren, Det är säkerligen
också mera träffande att som Upmark räkna de båda Tessinerna såsom representanter för
senrenässansen i Palladios anda än att med Eichhorn rubricera dem som barock-konstnärer,
Bokens plan är synnerligt lyckligt funnen. Den innefattar två stora hufvudafsnitt,
först Vasatiden eller ung- och högrenässans, 1580—1050, därefter den Karolinska tiden med
perioderna klassisk senrenässans (1650 — 1720) och rokoko (1720 —1760). Inom hvartdera
hufvudafsnittet följa först två öfversikter i stora drag af dels »tiden och personligheterna»,
dels »konstens allmänna skaplynne», därefter en rad monografier öfver de enskilda
byggnadsverken. Ett fragmentariskt tillägg om några märkligan» träbyggnader, afsedt enligt
författarens egna ord att »endast gifva några antydningar i ämnet utan alla anspråk på
fullständighet», afslutar boken. Det af utgifvaren, författarens son och namne, uppgjorda
utförliga person- och sakregistret är slutligen en ovärderlig tillsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
