Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOKANMÄLNIXGAR.
25
Ett byggnadsverk är för Upmark ingen död sak. Han är liksom personligen bekant
med de kära slotten, kyrkorna och herrgårdarne genom sina egna besök i dem och sina
forskningar i gamla papper och ritningar. Om också vindflöjlarna numera äro borta på de gamla
taken, hör han dem gnissla och svänga i vinden, och inkommen i Vadstena slotts porthvalf,
ser han, hur försvararne kasta handgranater och sjudande beck ur hålet i taket. Isynnerhet
märker man den personliga bekantskapens värme bakom skildringarne af arkitekturverken
i Stockholm, Mälardalen och Södertörn samt de skånska herrgårdarna, hvilka författaren klokt
nog medtagit, liksom han äfven. utförligt behandlat den vackra, ur arkitektonisk synpunkt så
intressanta Trefaldighetskyrkan i Kristianstad, ehuru dessa skånska renässansverk samtliga
uppstått under Skånes danska tid. Arkitekturen i det öfre Sverige får genom dessa skånska
byggnader några flere anknytningspunkter till den holländska renässansen än dem
Riddarhuset och det numera helt omändrade Vibyholm i främsta rummet gåfvo. Den fina
monografien öfver Tyska kyrkan i Stockholm är ett af de partier i boken, som äro mest
betecknande för sin författares läggning. I den talar på en gång den genombildade historikerns
pietet för alla de olika tidernas minnen samlade i den lilla egendomliga och stämningsfulla
kyrkan, den forna gillestugan, och den ordnande verksamme museimannens välbehag öfver
att alltiDg i denna kyrka är så väl bibehållet och skyddadt genom en kärleksfull vård under
generationer. Denna pietet förenad med begäret att vårda och vidmakthålla det gamla, så
att det kundo fortsätta att äga bestånd genom tiderna, var det som dref Upmark till att
taga initiativet till Gripsholms restaurering, ett företag som, om det också i en och annan
detalj skjutit något öfver målet, dock i det stora hela var en nödvändig skyddsåtgärd. Ingen
kunde i själfva verket vara en afgjordare motståndare till restaureringsraseriet i en inbillad
och schomatisk »stilenlighets» namn än Upmark. Man ser det af hans ypperliga uppsats
»Stilenlighetens faror» (1892), och man ser det likaså i hans sista bok bl. a. af en sådan
liten detalj som det lifliga beklagandet af att Burchard Prechts altarprydnad i Uppsala
domkyrka fått vika platsen för ett »oansenligt» modernt arbete.
Den af författaren själf redigerade tyska upplagan var ägnad åt »fäderneslandets ära»
och »de båda Tessinernas manér». Den svenska upplagan har ingen dedikation. Men verket
talar för sig själf t och länder såväl författaren som hans fädernesland till värklig heder.
JOHN KRUSE.
MUSEUMSKUNDE. Zeitschrifl fiir Venmltung and Terhnik öffentlicher und privater
Sammlunyen. Herausgegeben von Dr. Karl Koetschau. Baml I. Heft I. Berlin 1905.
Ordet liksom begreppet museiteknik föddes under senare hälften af förra århundradet.
Begreppet omfattar i främsta rummet allt, som rör museiföremåls utställande och konservering,
vidare do olikartade frågor, som stå i samband med förvaltningen af ett museum.
Ämnet är, som man ser, vidsträckt nog. Det arbeto, som under senare tid nedlagts å
detta område, är också högst omfattande. För att inse betydelsen af de resultat man redan
vunnit, behöfver jag blott påminna om de å olika håll anställda ytterst viktiga forskningarna
rörande t. ex. museernas eller kanske rättare museiinnevånarnas-utställningsföremålens
hygien och beträffande utställningsobjektens estetiska förhållande till utställningsmaterial och
omgifning i öfrigt. Det å skilda ställen — såsom t. ex. i Berlin, Krefeld, Leipzig, London
(särskildt af Abney) i Reichenberg, inom den internationella museiföreningen etc. — utförda
arbetet i denna riktning har så småningom gjort det önskvärdt att skapa ett organ för
ömsesidigt meddelande af erfarenheter och för utbyte af tankar rörande frågor, som för museernas
vårdare äro af största betydelse. Ett uttryck för denna stämning var den i Wien på hösten
1904 hållna kongressen rörande vården af konstverk, som iscensattes af k. k.
Centralkommission för Kunst- und historischo Denkmale och hvars stenografiska protekoll nu föreligga
tryckta som manuskript. Ett annat uttryck af denna sträfvan är den nya tidskrift, hvars
titel vi ofvan angifvit, och af hvilken l:sta häftet utkommit. Det är en af Tysklands
dugligaste yngre museimän, chefen för historiska museet i Dresden, Karl Koetschau, som i och
med denna publikation sökt förverkliga den å många håll närda önskan i ofvannämnda
riktning. Genom sin stora personliga erfarenhet och utmärkta duglighet har utgifvaren de bästa
förutsättningar att nå tillfredsställande resultat. Tysklands förnämsta krafter på
museiväsendets område ha ej heller tvekat att ställa sig i ledet af tidskriftens medarbetare. Till det
nu föreliggande häftet hafva sålunda — för att blott nämna de allra främste — Wilhelm
Bode bidragit med en uppsats om sitt storverk, das Kaiser Friedrich-Museum in Berlin samt
Alfred Lichtwark i Hamburg gifvit en med hans betydelsefulla, å bred kulturell bas anlagda
•4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
