Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTES DUN CURIEUX
ii.
lTR STI’DI ER TILL KN SVENSK MÖBELHISTORIA.
Det fins ett kapitel, hvilket för den, som i svenska konstslöjdens historia skildrar
möbeltypemas utveckling, på grund af sammanträffande ogynnsamma omständigheter är
vanskligare att skrifva än de andra. Det gäller bestämmandet af gränserna för de olika
stilperioderna.
Faktorer sådana som modet, ekonomiska och lokala förhållanden samt ej minst
den individuella smaken ha, såsom man lätt inser, verkat ofantligt olika på olika ställen
inom landet. Tiden för en viss smakriktnings herravälde t. ex. i hufvudstaden
sammanfaller sålunda icke med samma riktnings utsträckning i en afiägsen småstad. Till dess
de olika lokala smakskiftningarnas omfattning och karakter blifvit studerade samt jämförda
med hufvudstadens har man enligt min uppfattning ännu icke vetenskaplig rätt att bestämma
tidsgränsen för en stilperiod annat än lokalt, det vill säga, vi skulle för närvarande
beträffande den svenska möbelhistorien kunna tala t. ex. om en Stockholms rokokoperiod,
men ännu ej om en svensk sådan.
Måhända frågar någon: har det verkligen funnits dylika lokalt bestämbara
skiftningar inom de olika stilskeden, som hos oss gjort sig gällande, och fins det i så fall
numera någon möjlighet att tillfredsställande bestämma dessa skiftningar?
Som svar på den första frågan vill jag blott hänvisa till den Nilssonska samlingen
i Skara, som numera mestadels hamnat i Göteborg. Ingenting kunde väl tydligare bevisa,
hur den en gång af ungdomligt galliskt lefnadsmod sprittande rokokokonsten i en svensk
landsbygd, jag vill ej säga, degenererat, utan hardt när till oigenkännlighet omskapats efter
lokala behof och lokal förmåga samt antagit vissa bestämda karaktersdrag, dem man
återfinner också i en stor del af den svenska västkustens möbeltyper, där ej
danskt-nord-tyskt, holländskt eller engelskt inflytande kan spåras.
För den, som sysslat med detta kapitel i vår konstslöjds historia, står emellertid
nyssnämda förhållande så litet enstaka, att man nog redan nu med bestämdhet skulle
kunna påvisa flere dylika lokala skiftningar.
Men huru med vetenskaplig trohet fixera dem? Det hade för en ej obetydlig
tidrymd af den svenska möbelhistorien funnits ett osvikligt sätt att göra det, om ej de
ogynnsamma omständigheterna, hvilka vi ofvan antydt, kommit hindrande emellan. Som
bekant, var det brukligt, att hvarje gesäll för att blifva mästare i snickarämbetet under
viss kontroll utförde en ritning till det mästerstycke han ville förfärdiga. Hvilket material
till stilarnas historia, deras lokala skiftningar och deras gränslinier i tiden en från olika
städer inom riket gjord samling af dylika ritningar skulle lämnat oss är lätt att fatta.
Men, tyvärr, dessa ritningar, godkända af ämbetena, med tiden för deras utförande
påtecknad och ej sällan försedda med närmare beskrifning i det protokoll, som meddelar
oss mästerprofvets godkännande och gesällens mästerblifvande — dessa en gång ymnigt
flödande källor för utarbetandet af vårt lands möbelhistoria äro till allra största delen
sinade.
För att nå målet — en vetenskapligt trogen framställning af den svenska
möbelhistorien — finnes numera ingen så snörrät väg att gå. Den hjälp vid bestämmandet
af de olika stilepokernas lokala skiftningar och begränsning i tid man kan hämta af de
understundom förekommande ämbetsstämplarna, hvilka, såsom bekant, äro tillkomna efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
