Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM M ÖNS T ER KOM POSITION F<")R HANDASLÖJD.
23
tinnas till och är i verkligheten härigenom också omintetgjord. Och detta genom sina
vägledare, som i stället för att utveckla den, endast kunnat draga ned den.
På så sätt drages i sin tur maskinarbetet ned, då icke handasiöjden, som naturligt
vore, behåller ledningen; ty det, som innebär möjligheten att nå längst, innesluter äfven
möjligheten i sig att verka eggande.
I denna mönstertecknarens ensidiga utbildning under okunnighet om sitt materials
teknik ligger en verklig fara för yrkesskickligheten.
Man kan ej åstadkomma något imaginärt utan att utgå från något reellt. Hvad
hjälper det att kunna teckna en än så luftig spets, om den ej sedan kan knypplas eller
måste knypplas med så mycken svårighet, att resultatet icke lönar mödan? Och hvarför
kämpa mot dessa svårigheter, som ej bero af en icke känd teknik utan på ren
okunnighet om den teknik, som tins men ej begagnas ? Hela felet ligger ju däri, att icke
knyppeldynan ställes vid sidan af ritbrädet och att den komponerande, i stället för att använda
sina ögon och händer, famlar omkring, i hvad han ändock ej kan reda upp med enbart
sina tankar. Endast genom att praktiskt gripa verket an samtidigt med det teoretiska,
där det ändock, icke gäller något annat än ett praktiskt yrke, kommer eleven underfund
med materialet och tekniken och slutligen kan uttrycka en redig uppfattning af detta i ett
mönster.
En i yrkestekniken okunnig mönstertecknare är en inre motsägelse. Mönstret är
slutsatsen, den utredda uppfattningen af det hela och icke en form, hvari materialet skall
tvingas in.
De sätt, hvarpå ett material låter bearbeta sig och de medel, yrkena använda härför,
måste vara utgångspunkt för all yrkesundervisning.
Den rent främmande prägel, ett material låter påtvinga sig, må nu gälla för hvad
den kan; tillfällig är den i hvarje fall och kräfver en alldeles tillfällig begåfning af sin
utöfvare för att kunna lyckas. Men hvarje material har sina säregna egenskaper, i hvilkas
stegrade fulländning dess naturliga betingelser ligga och att afvinna dessa allt större
möjligheter kan endast den med materialets teknik förtrogne. Detta är för yrkena en
viktigare vetenskap än den att kunna sköta stiftet och penseln. Och om en handaslöjd
ännu är nödvändig och ens möjlig i vår industriella tid, är det den handaslöjd, som
sträf-var högre än där en rent falsk teknik eller maskinarbetet kan uppnå den och därför söker
i ständig utveckling sitt värde och sin skönhet mera i en fördjupad teknik än i ett lösligt
ytans utseende.
Skola mönstertecknarne kunna fylla sin uppgift som ledare af denna handaslöjdens
utveckling, måste det minsta kraf, de ställa på sig själfva, vara att icke sammanblanda
arbetsbegreppens enklaste element och förrycka det ena öfver i det andra eller påtrycka
utan åtskillnad sitt pappersmönster på hvad form och material som helst.
Hvad kan nu mer förråda deras brist på innehåll och uttrycksmedel än dessa
enahanda utnötta och ej ens for sitt material omsatta växtmotiv, som fortfarande regna ned
från tak och väggar öfver den nutida konstindustrien, oafsedt hvarpå det faller som ett
främmande föremål på trä, järn, glas, broderi, knyppling, snidadt, drifvet, slipadt, sydt och
knyppladt utan hänsyn till, att hvarje material har sitt kraf på sina motiv för att kunna
framstå ej som dessa motiv men som detta material i just sin egendomlighet.
Hvartill gagnar spetsknypplingens på spindeltrådens lätta genomskinlighet beräknade
teknik, tillämpad på ett i en enda valör utfylldt stort lönnlöf? Jag kunde lika gärna applicera
det i tyg. Försvinner spetsens lätthet ur min knyppling, så har jag väl en knyppling
kvar, men intrycket af spets går då förloradt. Jag skulle kunna väfva med
knyppelpinnar. Jag skulle kunna upplösa ett arbetssätt i intet vid att nödgas tillfredsställa ett
dess teknik motverkande mönster. Men jag kan icke längre kalla detta för bearbetandet
af ett material, som jag dock åsyftar; ty bearbetning är det endast, där jag bibringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
