Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.
Men låt mig nu berätta litet om hvad som en gång funnits inom hag och mur.
(Detaljeradt kan det icke bli denna gång.)
De första kända lustgårdarna äro lagbundna och troligen symmetriska. Ett enkelt
resonnemang, att planterande fordrar form liksom byggande och andra våra händers
verk, synes hafva legat till grund härför. (Det formlösa skapandet är senare
romantiskt-kaotiska andars adelsmärke).
Jehovah var den förste trädgårdsmästare (“primus horticulturæ artifex fuit ipse
Je-hovah“) säger oss en lärd trädgårdsbok, tillägnad Johannes Salvius 1654. Det fins
enligt skapelsehistorien i Edens park träd för gommen och för ögat, träd med frukt och
med kärna, örter med dugliga frön och boskéer att gömma sig i — då man vill glömma
sin pligt. Där fins strömmar för bevattningen och utländska dyrbara solitärträd, hvilkas
frukt icke är till för vanliga dödliga. Bilden eller beskrifningen på Eden för oss genom
analogi in på österlandets trädgårdar sådana forskningen visar oss dem.
Det är nog icke utan sitt intresse att beskrifva en af de äldsta omtalade och kända
trädgårdar, en hvars namn vi hörde som barn och lärde oss känna som “ett af världens
sju underverk“, hvars namn och bildning ger oss bevis på en redan högst blomstrande
konst. Semiramis lät omkring år 800 f. Kr. bygga en terass, en så kallad hängande
trädgård. “Det är“, säger den grekiske geografen Strabon, “en väldig fyrkant af 120
meters sida, uppbyggd i fyra (terass-) våningar med arkader, hvars bågar hvila på
pelare af kubisk form — dessa pelare äro urhålkade och jordfyllda, så att de största
träd där hafva kunnat planteras (palm, tamarisk). Terassernas stenblock äro genom
vassrör, tegel, bly och jord anordnade till plantbäddar. Trappor förenande våningarna,
- vredo sig i spiral (således troligen kring runda, möjligen inre pelare). Det ser därför ut
som om här varit fråga om ett pyramidaliskt palats, på terasserna beväxt med buskar
och aromatiska blommor som timjan och isop, där man från skuggiga portiker kunde
njuta af dessas doft, plocka dadlar, fikon och pistachenötter direkt ur trädkronorna och
lyssna till fallande vatten. Ty flodens, troligen Eufrats, vatten var genom fulländade
hydrauliska apparater bragt upp i denna ståtliga lustgård och möjliggjorde dess yppighet.
Enligt forntida författare hade de persiska konungarna sitt nöje i att på bergen
plantera härliga trädgårdar, som benämdes paradis. Aristofanes talar om dem i en af
sina komedier, Plutarkus beskrifver satrapen Tissafemes’ lustgård, Strabon en dylik på
9,000 meters omkrets, som lär ha innehållit bl. a. cypress- och lagerträd. Men ännu
synas Persiens trädgårdar sakna rosen, sin högsta prydnad, som först vid medeltidens
midt skulle komma att färga hela Persiens, ja österlandets poesi under fyra seklers lopp.
I allmänhet kan man antaga floran i det forna Orientens trädgårdar som mer
arom-än färgrik, åtminstone spelar frukternas färg en stor roll i deras poesi: hur säger Höga
\7isan? “Du är en sluten örtagård. En tillsluten källa, en förseglad brunn. Din frukt
är som en lustgård af granatäpplen med ädla frukter, copher med nardus, nardus med
saffran, kalmus och kanel, med alla Libanons träd: myrrha och aloe med alla bästa örter.“
En ljuflig lukt måtte flutit från Syriens palatsgårdar. Så talas om en drottningens af
Saba gåfva till Salomo, om en buske doftande “som gullregn och terebint*. Den
örtagård, där den underbara busken växte benämndes, “balsamträdets gård“.
Till jämförelse med en nutida Djursholmsanläggning och som exempel på en
egyptisk dylik från trakten af Thebe vill jag förete en den tidens planritning med
rekonstruktionsbild. Det är icke en af de tidigaste egyptiska kryddgårdarna med
öfversväm-ningsbevattning, där träd i allmänhet saknades, utan från de ordnade vattenledningarnas tid
i 18:de dynastien. Men först beskrifningen på det mottagande man i bästa fall kunde
röna: “Hon tog min hand och vi ingingo i hennes trädgård. Boskéerna voro gröna och
alla buskar blommade. Där funnos frukter rödare än rubiner. Perseans frukter glänste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
