Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TRÅDGÅRDAR.
3
bevarat gamla former och lämpat dem. Så, med sig lägrande fred, utvecklas den gotiska
trädgårdstypen, som jag vill kalla en sluten trädgård eller en hage, den i rum eller
kvarter indelade örta- och trädgården. “Till Guds ära“, som det hette, skyddade af hag
och mur, växa dess örter och träd, som så månget vackert arbete i cell och bur. Långt
in i tiderna, äfven sedan renässansen lifvat dess former, ligger öfver detta slag af
trädgårdar en afskildhetens poesi, som länge sluter sig för barocktidens pomp. - Smaken
för det intima sambandet med en hägnad natur var återväckt af klostren och bildar i
förmälning med antikens detaljer renässansträd gärden af medeltidstyp. Så fin, så frisk
är denna lustgård. Sluten som i Frankrike, Tyskland, Holland, England och Sverge,
eller mer antik, solig, som i Italien synes den vara behaglig, därför att den är fylld af
ett förädladt naturligt lif.
Den vinner efter hand i former, färg och fägring, som en människa i 20-åren, men
också växa dess anspråk på beundran, rykt och dyrbara tillbehör. Den blir småtin.
Det är då den i Frankrike genom Le Nölre växer till tyrann, det är då den
full-bildad som fransk stil och romersk i hållningen håller sitt intåg i öfriga länder, som
gjorde anspråk på civilisation. Därför är och förblir den ock en främling i landen och
bär inom sig sitt förfalls frö. Den stelnar till formalitet, när den förminskas af
ekonomien.
Så, i tidens fullbordan, i midten af 1700-talet falla en arkitekt och en
köksgårds-mästare — hvars namn äro Kent och Brown — ned som från himlen på Albions sköna
ö. De äro komna att göra dess natur mer målerisk, de hugga ned och rifva sönder,
göra kullar af terasserna, sjöar med vassvikar af dammarna, ja t. o. m. för att få det
hela mer sublimt naturligt, gräfva sådana på kullarnas topp. De “plantera" döda träd,
“bygga“ ruiner, kvarnar utan mält, stugor utan cak . . . till förtjusning för den tidens
kulturleda finsmakare. Så steg osanningen i våldets spår och den engelska parkstilen
blef född.
Således kom först konsten för människans skull, så konsten för konstens skull och
sist kom absurditeten: konsten för naturens skull. Då är vägen öppen för afarten:
konsten för handelsträdgårdsalsternas skull, buskgruppernas, blomsterkotlettemas och
sillsalladiérernas konst, de hopkrafsade stenhögarnas och de sönderkrafsade gräsplanernas
- vår upplysta tids trädgårdskonst.
Men nu - i de länder, där trädgårdsstäderna fått form och villastilen enkelhet, där
pågår nu ifrigt ett nydaningsarbete. Så i England, så i Amerika, i Tyskland, flerstädes.
Sverge, ehuru första maningen ljudit, syns dröja, månne i afvaktan på kunskap? Månne
af misströstan om naturens villiga medverkan? Ack, ända upp till höjden af Stockholm
har renässansen en gång utstrött härliga parterrer. Nog finnas villiga kulturväxter, men
— vi måste ha våra egna stilar efter våra resurser.
Nya förutsättningar bilda grunden till nya stilar, men utan ett vetande samhälles
kraf på skönhet bildas icke annan konst — naturligtvis än den för konstens skull,
hvars kärna är anfrätt och hvars växt krokig.
Här är timmerskog till stugor och storgårdar, här är tall och gran till mörka
gångar och fonder, till solitärträd och häckar, här äro friska ängar och ljufva blomster
vilja växa på dem. Här är sten till stödmurar, och björnbär och geteblad (Caprifolium)
niga att kyssa deras fot. Här är hvitstammig björk till pelarhallar, rödstammig,
zigenar-höfdad tall till konturens vildhet, syrén, körs och plommon till terasskantens ordnande
och blomsterbandens afdelande, och här fins det kryddgårdsväxter med sin elitkår af
perenna blomster, svenska sedan munktiden åtminstone. Och klart vatten fins i kullarna
för rosengårdens bassäng, till sorlande och porlande. Här är framför allt Sverge som
grund och bakgrund, landet som väntar af oss en kärleksfull hand och ett forstående hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
