Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 190
Först genom 5:te till 3:dje årh. är det som blommornas tid inträder för Österns
trädgårdar. Det är en liflig blomsterkastning Medelhafsländerna emellan. Segrare
återvända, kunde man säga, höljda af blommor, skeppen lastade med rosor. Grekland
mottager formen på sina gårdar från Nilländerna och gäldar med ros och myrten, med
popplar, ekar och plataner. Och snart speglar det östra Medelhafvet en härlig lustgård
af mandel-, plommon-, vin-, oliv-, mullbärs-, fikon- och körsbärsträd, äpple- och
päronträd; parkträd med murgrön på och boskéträd omgärda ros- och myrtengårdar; jasminen,
liljan, narcissen m. fl. upplifva, samlade på gräsmattan och invid dammen, “den blå, röda
och hvita lotus’ trånande ensamhet. “
Öfver Orientens kryddstarka parterrer och terasser blåser det en frisk vind från
konstens Grekland. Äfven från vår tid sedt ligger det grönska öfver den grekiska florala
konsten, någonting af nydaning, af oarbetadt lofvande material. Och det är ju så med
Hellas hela kulturlif: fulländadt i enkelhet, friskt och naturligt ger det lifskraft åt sekler.
Trädmassan i enhetlig grönska, i allé eller lund; statyn omgifven af ros och nerium
eller behängd med guirlander, hvit och skär mot lundens skugga; det ur grottor och
källor snabbt framilande eller fallande vattnet; den med blommor höjda ängen, prasia,
eller skuggade parterren äro, om icke rent ut nya föremål för lustgårdskonsten, dock af
Hellas’ jord och konst förfriskade, förnyade. Allt synes vara användt med behag och
måtta, med rytm och klarhet.
Utan konstanspråk, men ur naturlig skönhetsdrift framväxa lundar och rotundor.
I det demokratiska samhället syns den arkitektoniska anläggningen att börja med icke
få insteg i privata trädgårdar, men man märker som ett förebud till konst pieteten för
växternas ande. Ljufliga väsen bodde i dem, dryader i träden, nymfer lögade sig i
källsprånget — och när så sent som i 6:te seklet f. Kr. de privata lustgårdarna begynte
anläggas med egyptiserande formgifning, när ur den egyptiska allén och pergolan den
grekiska xystos utvecklas, när raka eller cirkelböjda alléer och stora dammar anläggas,
synes dock öfver det hela ligga den dyrkan af naturen och dess alster, hvarförutan en
trädgårdskonst är på dekadens.
Poppel, alm, platan, lager, cypress, idegran, statyer, spalierer, marmorbänkar,
dammar, paviljonger, hela stommen till den romerska och den franska ståtparken
återfinnes här vid de akademiska anläggningarna, men öfver det hela hvilar själsbildningens
måttfullhet, alltförstånd och — blomsternas frihetsanda.
Om frihet i anläggningen tala de förhistoriska sångerna: se här en trädgård från
Calypsos ö! “Den vida grottans väggar äro öfverflätade med drufklastyngda vinrankor,
friska i sin grönska. Fyra springvatten, symmetriskt ordnade, låta ett svalt vatten
framvälla. Utomkring höjer sig en grön skog af almar, popplar och cypresser med balsamisk
doft, i hvilka de snabbvingade fåglarna reda sig bo. Däromkring är en mjuk äng, där
pimpinell och violblomma*. Det är dessa i poesien ofta gängse blomängar, som
indragas i trädgården. Troligen bibehålla de dock länge en ängs karaktär inom den
ordnade ramen, ehuru blommornas rikedom ökar.
Rosen, Greklands afgudade blomma, Afrodites stjärnsyster, den enkla grekiska eller
den 12-bladiga från Miletus, rosen, som ännu latinarna kallade brevis, emedan den varade
blott en dag från knopp till fällning, strödde sina blad öfverallt som en offergärd för
solen eller för människans gudar. Det berättas om tempel beslöjade af rosor, om
gudabilder osynliga under rosenguirlander.
Demokritos låter oss ana, hvilka njutningar man väntade af en grekisk lustgård:
“Vi slogo oss ned på täta bäddar af doftande mastixgrenar och nyskuma vinrankor.
Popplar och almar i mängd vaggade öfver våra hufvuden nära intill den heliga källan,
som porlande framvällde ur nymfernas grotta, och i de täta grenarna musicerade, eggade
af solen, gräshoppor af alla krafter, den gröna grodan kväkte på afstånd under tjocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
