Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SITTMÖBLER.
11
bättrats och utvecklats till sin nuvarande af oss så beprisade bekvämlighet. Modet har
härvidlag som vid så många andra tillfällen spelat en afgörande roll och klädedräkten
nödvändiggjort vissa former för att sittandet skulle blifva bekvämt. Jag vågar säga,
bekvämt ty, om vi vilja tillerkänna våra förfäder lika mycken intelligens som oss själfva,
är det gifvet, att de förstått inrätta sig förhållandevis lika bekvämt som vi. Och om vi
tala om forna tiders obekväma möbler, glömma vi, att den tidens kläder och vanor icke
tilläto ett bekvämare sittande och att det sätt att sitta som vi tillåta oss den tiden varit
omöjligt och ansetts strida mot god ton — ja opassande.
Våra förfäders bostäder, som först på 1500-talet allmännare erhöllo trägolf och
fönster och inte erbjödo större värme än att man var lika klädd inne som ute kräfde
faktiskt enklare, oömmare möbler och jord och stengolfven bestämde formen på såväl
bord som stolar, då man försåg dem med kryss eller tvärslåar att hålla fotterna på.
Däraf kom sig, att dessa möbler äro så höga jämfördt med senare tiders och
konservatismen gjorde, att man, sedan rummen blifvit mera ombonade, ändock behöll dessa
krysskonstruktioner ända till 1700-talets midt. Ännu i denna dag användas dylika förbindande
tvärslåar å moderna möbler dels som förstärkning och dels som prydnad, men att hålla
fotterna på dem näns nu ingen.
Sättet att genom stoppning göra sittmöbeln bekväm har således på grund af olika
förhållanden varit mycket varierande och konsten att tekniskt förfara vid en sådan
stoppnings åstadkommande, så att den må blifva hållbar är mot den utomståendes
förmodan så stor att redan de metoder som under min praktik aflöst hvarandra, af
nuvarande utöfvare ej kunna utföras utan ett grundligt inarbetande ånyo. De fasta
sitts-madrasstoppningar, som ännu på 1860-talet voro i bruk, går inte en nutida
möbel-stoppare ut m:d förrän efter vunnen erfarenhet och inhemtande af alla de små knep
som behöfvas för att vinna ett fullt godt resultat. Många torde numera äfven gå löst
på ett försök tiil den eleganta madrassering eller häftning med knappar som var så
modern på sjuttiotalet.
När dessa olika metoder efter en mansålder kanske ånyo upptagas eller rent af
uppfinnas som det så modernt och blygsamt heter kan man ropa sitt “intet nytt under
solen44 och den stora uppfinningen blir reducerad till en vanlig “bluff*4.
Å ännu i förvar befintliga äldre
sitt-möbler kan man se, huru tidvis sittsarne
varit höga, små och hårda, ryggarne raka,
ja framåtlutande med en underlig sväng,
som alls inte passar efter kroppens form.
Att mått och form därvidlag berott på
den rådande klädedräkten är allt för
påtagligt. Vi se under en annan tid
(Lud-vigarnes) de breda men grunda sitsarne;
svängda stoppade ryggar; lösa sitsdynor
med fjäder- eller tagelstoppning; lösa
rvgg-ramar äfven de med fjäder eller
tagelstoppning allt gjordt för att kunna borttagas
och förvaras oberoende af stommen. Denna
idé att kunna särkildt förvara vissa delar såsom dynor, kuddar och bonader är urgammal
och brukas ännu bland dem som nomadisera. Den var äfven af stor ekonomisk
betydelse för våra jämförelsevis mindre burgne förfäder.
Sjutton hundratalets sittmöbler voro verkligen ytterst bekväma och anlagda på
väl-sittning och de så kallade Gustavianska möblerna bära ännu vittne om, att man här i norden
vetat tillgodogöra sig erfarenheterna från annat mera utveckladt håll specielt Frankrike.
Fig. 20. Renlssansstolar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
