Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR BRIST PÅ ORIGINALITET.
19
ån efter vatten beror därpå, att denna vår villrådiga undervisning utan historiskt
sammanhang och utan afgjord originalitet är allt för ytlig för att kunna bearbeta ett eget material.
Som ett slående exempel betrakta våra Skåneväfnader, de äldre och de nyare, hur
skickligt de äldres valörer äro anbrakta, deras ornamentik mönstergill och deras färg
enkel och djup, de nyares många mellantoner och alla små skiftningar däremot kraftlöst
som färg till en mot detta stelt verkande ornamentik. Och hvarför har detta brustit
sönder om ej till följd af att man icke hade klart för sig, hvarifrån man skulle utgå
vid återupptagandet af denna en gång harmoniska väfnadskonst.
Man nöjde sig då med att vända åter till den närmast liggande tiden. Men dessa
väfvars historia gå långt tillbaka. Tekniken är af mycket gammal datum. Redan
vikingarne kände flossan. Den förekommer i koptiska graffynden tillika med opphemtan
och dukagången. Och rödlakanet finnes hos indianernerna och söderhafsöarnes
befolkning och hör troligen till väfnadskonstens äldsta perioder, innan man ännu funnit upp
att skyttla tråden. Ornamentiken är dels österländsk, dels medeltida, i färgerna
medeltida.
Vi hade i all synnerhet medeltidens mäktiga och stämningsfulla färgprakt att räkna
med och att de måste återtaga sin utveckling i riktning af färgens ursprungliga friskhet.
I stället nedlades ansträngningarne på att efterlikna ett förbleknadt stoff. Och
allt blef grått och färglöst i öfverensstämmelse möjligen med fransk tratition från
1700-talet, dit dessa medeltida mönster icke hörde, men snarare med den franska gråa färgton,
som var rådande vid tiden för dessa nyare väfnaders tillverkning.
Senare kom genom ett nvtt samtida inflytande från W. Morris ett
engelskt-orientaliskt skimmer däröfver. Men ingendera är vårt.
Hvad vår färg är och hvad en originell förmåga finner ur sitt hembygdsstoff, visar
oss Zorns konst. För långa tider har han gifvit dalalösen. Och trots sina många
år i England, Spanien och Frankrike skall ingen kunna neka, att icke denna lösen utgått
från ett verkligt dalasinne.
Af allt hos oss söker utlandet intet mer begärligt än hans, därför att det är
originellt.
Skåne väntar ännu denna färgfrossare, som skall bringa dess väfverskors arbete
till mogen konst.
Skali konstnärslaget frambringa den?
Skall öfver hufvud konstnärslaget uppfatta sitt kall som bildningsspridare öfver
provinsialkonstkarakteren i folkets arbete?
Själft går det ej i land därmed.
Under tider följa vi stundens vindkast, följa strömmen och spolas undan.
Väg bryter endast den originelle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
