Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.
småningom aflägsnade man sig från tyget som underlag och reticella syddes endast med
tillhjälp af uppspända trådar, hvarvid rutorna alltjämt bibehöllos. Vid dessa spetsar bildar
en liten knypplad udd afslutningen. Redan tidigt skilde man på de bårdliknande
spetsarna, som gingo under det gemensamma namnet freggi, frisi, och uddarna = merli eller
det numera allmänna merletti. Mönstren, som först äro strängt geometriska, bli
smånni-gom friare; med ett ganska betecknande namn kallas de spetsar, där man helt och hållet
öfvergifvit rutindelningen och de raka linierna “punto in arie". Men de bibehålla dock
den ytterst fina och förnäma hållning, som jag fann utmärkande för de äldre mönstren.
Och äldre mönster användas nästan uteslutande. Dels kopieras de gamla spetsar, som
ännu finnas i de bolognesiska adelsdamernas samlingar^ dels syr man spetsar eftei gamla
mönsterböcker. En sådan är artisten Aurelio Passerottis år 1591 i Bologna utgifna och
Maria Gonzaga d’Este, hertiginna af Ferrarra, tillegnade “Libro di Lavorieri". Bland de
många mönsterböcker, som just denna tid utgåfvos, nämner jag här endast denna, då
den så särskildt tyckes tillhöra den bolognesiska skolan. Till de öfriga återkommer jag
senare. — Det var en händelse, som gjorde att Aurelio Passerottis bok med de ståtliga,
utomordentligt vackra mönstren kom i grefvinnan Cavazzas händer. En hennes vän
fann en dag i sitt bibliotek en liten bok, där mönster till spetsar voro tecknade för hand
med tuschpenna, ett fullkomligt unikt litet häfte. Och med en fråga om det lilla arbetet
möjligen kunde vara till någon nytta, öfverlämnade han till grefvinnan den bok, som i
fråga om utsökta mönster varit en verklig guldgrufva för henne. Hvarje dam i
1500-talets Bologna ägde där sitt särkilda mönster, hvari hennes vapen och en del emblem
ingå. Ovisst är, om spetsar någonsin utförts efter dessa mönster — i alla händelser
utföras de nu flitigt. Bland alla de spetsar, som visades mig, var särskildt en synnerligen
praktfull. Den hade kopierats, tillhörande en mässkjorta från 1600-talet, som burits
af påfven Pius den V (Borghese). — I jämförelse med den utsökta rikedom, finess och
smak, som äro typiska för de äldre mönstren, verkade de moderna, där mer eller mindre
strängt stiliserade växter tjänade som motiv, ytterst litet tilltalande.
I fråga om sydda spetsar intar i Italien Venedig jämte Bologna den ledande
ställningen. — En tysk konstforskare har yttrat på tal om spetsindustri i de gamla
Nederländerna: “Liksom inom måleriet skilde sig äfven på vårt område stad från stad, land-
skap från landskap, och skolor uppstodo, ofta på helt kort afstånd från hvarandra, men
uppvisande en så fullkomligt olika karakter i sina frambringelser, att man lika litet kan
förväxla spetsarna från Ypern med dem från Mecheln som flamsk och holländsk konst. “
— En så olika karakter visar sig äfven mellan de bolognesiska och de speciellt
venetianska spetsarna. — Att punto tagliato är inhemsk i Venetien lika väl som i Toscana,
har jag redan nämnt, och att reticella tidigt fördes till Venedig och där omhändertogs med
lifligaste intresse, därom få vi god kunskap genom alla de mönsterböcker, som mot
slutet af 1500-talet utgåfvos, och som ge vittnesbörd om, till hvilken fullkomning reticella
äfven på främmande mark utvecklat sig. Hvad mönsterböcker beträffar, nämner jag bl. a.
Giacomo Francos “Nuova inventione di diversi mostri“ utgifven år 1596 och i en lång
och ytterst sirligt skrifven inledning tillegnad “La molto magnifica signora Adriana Palma.“
Tyvärr måste jag här förbigå allt det intressanta som såväl bokens dedikation som
anvisningarna för själfva mönstren innehålla. Af öfriga mönsterböcker är Niccolo
d’Aristo-tiles utgifven redan år 1529 och Cesare Vecellios “Corona nobili Donne“ 1597. Denna
senare upplefde ej mindre än 9 upplagor. I Frankrike, där de italienska spetsarna genom
Catharina de Medici blifvit kända och uppskattade, samt efter att länge ha efterbildats,
slutligen öfvergåfvos för en inhemsk produktion, utkom år 1587 Federigo da Vinciolos,
drottning Louise tillegnade verk, som främst berör points coupés. Boken inledes med
en i tidens stil skrifven sonett. Siena får år 1593 sin mönsterbok af Matteo Florimé och
i Padova utger fra Hieronimi år 1555 ett verk om spetsar, hvilket 1604 följes af ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
