Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1906.
att denna skrifbyrå har något att göra med Boules verksamhet. Stilen i ornamentiken
pekar åt annat håll, dock åt franskt.
Särdeles under senare hälften af IhOO-talet, liksom under hela 1700-talet, var det
ytterst vanligt, att den franska konstmöbelsnickaren utförde sitt arbete efter mönster, som
tecknats af tidens konstnärer. Ja, det fanns sådana konstnärer, hvilkas hela verksamhet
egnades åt dylika mönsterritningar. Dessa erhöllo det betecknande namnet “ornemanistes*.
De teckningar, som utfördes och i gravyr mångfaldigades af ules ornemanistes fran<;aisw,
utgjorde en codex, hvarur tidens konstslöjdidkare hämtade sina mönster. Så är ock fallet
med denna skrifbvrås tillblifvande. Bläddrar man nu bland dessa ornemanisters blad för att
finna den källa, hvarur skrifbvråns mästare öst, så stannar man utan betänkande vid
Paul-Androuet Du Cerceau, sonson till den berömde Jacques-Androuet Du Cerceau,
som var 1500-talets störste franske omemanist, och son till Jean-Baptiste, som konstruerade
Pont Neuf i Paris. Denne Paul-Androuet Du Cerceau var verksam under 1600-talets
senare decennier och början af 1700-talet. Han uppgifves hafva dött omkring år 1710.
Bland hans “Divers ornements de feuillages en forme de panneaux å Tusage de ceux cui
excercent le desseinu, utgifna hos den bekante förläggaren F. de Poilly i Paris, som dog
år 1693, går skrifbvråns utsökta ornamentik igen i all sin rika omvexling, sin
stiliserade naturalism och sin franska elegans.
Så hastigt som industriutställningarna i våra dagar följa på hvarandra — hos oss
liksom öfver allt i världen, — kan man knappast vänta att vid hvarje kommande ny
utställning finna särdeles stora framsteg gjorda sedan den näst föregående inom alla de
olika industrigrenar, hvilkas alster på dessa utställningar komma till synes. Malmö,
Stockholm, Gefle, Helsingborg, Norrköping det ligger endast ett par år mellan hvar och en
af dessa stationer i vår industris utveckling, och jämför man de två senaste tättingarna
med hvarandra, så förefalla de nog rätt ensartade och några vidare slående rekord kan
man väl knappast anteckna.
Men ser man tillbaka de tio år som förflutit sedan den vackra Malmöutställningen,
den djärfva föregångerskan till hufvudstadens storartade täflingsfest, då märker man nog,
— på alla områden skulle jag tro — att det varit ett stadigt framåtgående och att detta års
resultat äro bättre, rikare och mera betydande.
Inom konstindustrien har utvecklingen under dessa år gått från ett nästan
absolut slafveri under förgångna tiders stilformer till en redan ganska proncerad sträfvan
efter ett originelt och personligt skapande. I samma mån som verklig komposition trädt
i stället för kopiering och imitation, har den konstnärliga nivån höjts och fordringarna
på en mönstergill konstslöjdprodukt äro i våra dagar helt andra än under
stilimitationens tider.
Men konstnärlig orginalitet är ingalunda allom gifven, och imitatorum pecus frodas
alltjämt, ehuru den numera icke rör sig med de gångna tidernas stilformer utan härmar
de lefvande nyskaparnes personliga och individuela uttryckssätt.
NORRKÖPINGSUTSTÄLLNINGEN.
AK
Ii G. FOLCKER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
