Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.
samtidigt kan fördela detsamma. Alla ansikten, händer och öfriga nakna delar och
delvis kläder äro sydda med fint silke i ett slags fyllnadssöm, som ofta brukas för sådana
broderier. Stygnen äro hufvudsakligen vertikala och utförda efter ett visst system, så
att de gripa in i hvarandra. Ytan blir härigenom rörligare än med vanlig schattersöm.
Teckningen är gjord i vissa plan och det erfordras stor skicklighet att sy dessa plan, så att
de på samma gång markera och sammansmälta med hvarandra, så som i detta arbete är
fallet. Håret och vissa andra partier äro sydda med en fin stjelkliknande sömnad, som
följer teckningens form. Största delen af dräkterna och interiörerna, där bilderna äro
insatta, äro sydda i “lasurteknik.u Det är en af de svåraste tekniker som finnes. Den
består däri att man horizontalt spänner en metalltråd i detta fall guldtråd, och fäster den
vid bottentyget medels att öfversy den med silke. Teckningen af mönstret framställes *
genom olikfärgadt silke, som väljes mörkare och ljusare och sys tätare och glesare, allt
efter behof. En del af arkitekturen i interiören är sydd med olika bottnar af guldtråd,
teckningen är ofta markerad med snodder. Här och där äro ytor af silkessömnad insatta
för att få de olika delarne att skilja sig åt.
Bård och sköld äro nu färdiga och vi tänka oss att de på ett eller annat sätt
kommit till Sverige. Sten Sture och fru Ingeborg gifva en svensk s. k. perlstickare i
uppdrag att iordningsställa en kåpa, att bräma den och pryda den med deras vapen.
Om denna kåpa sålunda endast till hälften är ett svenskt arbete, så är det ändock
af stort intresse för oss att se, huru en svensk storman på 1400-talet förstod att för
värfva sig ett godt arbete. Denna bård är nämligen ett broderi, som i utförande
öfver-träffar de flesta af denna art. Särskildt ligger det nära till hands att jemföra detsamma
med ett annat, som också bär Stures och Tottska vapnen. Det är en sköld, som
tillhört en korkåpa från Folkerna kyrka i Dalarna, nu förv. i Statens Hist. Museum.
Vapnen äro här inkomponerade och insydda i sjelfva skölden, hvilket tyder på att broderiet
är ett svenskt arbete, men icke desto mindre nödgas man erkänna, att det är ett mycket
enkelt och handtverksmässigt textilföremål, som icke i något afseende kan mäta sig med
Vadstenakåpan.
Det andra broderi, som jag nu går att närmare skildra, är bild 3. I förut
åberopade inventarium af 1598 heter det:
“Brudapell af blått atlask med crucifix och stjernor.44
Denna benämning kvarstår i alla följande inventarieförteckningar, men år 1703 står
anmärkt, att “brudpellen44 tjenstgjort som duk i sakristian. År 1827 och 1865 förklaras
den oduglig, men den förvaras alltjemt och är äfven upptagen i 1901 års inventarium
ehuru det berättas, att ornamenten äro trasiga och lösa (se bilaga 4). I detta tillstånd
upptäcktes broderiet förra våren af d:r Otto Janse, när denne forskare gjorde
undersökningar i Vadstena kyrka för sin blifvande kulturhistoriska utställning i Norrköping. Jag
anser att härmed har bragts i dagen ett af de mest intressanta medeltida broderier
som öfver hufvud existerar.
I kyrklig konst hafva vi en helt annan fordran på broderier och väfnader än i den
profana konsten. I den senare njuta vi ofta af vackra färger och vackert material och
därmed samhörande mönster och teknik, utan att fordra något djupare innehåll, men i
den kyrkliga konsten vill man hafva något mer.
Många kyrkbroderier äro tyvärr icke annat än schematiska yrkesarbeten, men i det
arbete, som här framställes, möter oss något af den stora och verkliga konst, som
oemo-ståndligt framkallar stämning. Det är prägladt af personlighet, tecknadt af en
mäster-hand, som jag föreställer mig tillhört någon af invånarne i Vadstena kloster.
Arbetssättet är mycket enkelt. Det är hvad jag tror Nik. Ragvaldus och Peder
Månsson skulle kalla Msætterverkskonst.w På ett groft lärftstycke har man tecknat hela den figurala
framställningen. Teckningen är gjord med färg, liksom man äfven färglagt eller Mbema-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
