Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.
båda prisämnena la Charité romaine och offret åt Minotauren, vidare Adonis död och Hebe,
dit kunna vi också räkna de allegoriska figurerna kring Gustaf IV Adolfs byst.
Hvad konstvärde hade nu all denna tidigare produktion? Därpå kan i korthet
svaras, att detta värde synes hafva varit synnerligen ojämnt. Jag har icke att här ingå på
dessa arbeten, då det endast är med keramikern Linning, vi ha att sysselsätta oss. Jag
skall dock i detta sammanhang anföra ett enda yttrande om konstnären, det, som afgafs
af en af tidens få konstkritici i Sverige. I sina anmärkningar i anledning af Kgl.
målare-och bildhuggareakademiens exposition år 1808 skrifver Gustaf Abraham Silfverstolpe
följande om’ herr C. A. Linnings grupper och porträtt i gips och vax. uDet är skada, att en
så vacker tanke som den i gruppen föreställande H. M. Konungens byst, som af ärans
genie krönes med odödlighetens sinnebild, skall vara så illa utförd. Både denna grupp
och den andra, föreställande Adonis död, bevisade, att herr Linning alltför tidigt
öfvergif-vit att studera proportionsläran och figurteckningens första grunder. Arbetssättet var
vackrast i det filigransarbete, hvarmed han prydt ornamentemau. — Och om hans arbeten
på 1809 års utställning yttrar samme kritiker, att de sättas väl alla utan orättvisa bland
de mindre förtjänta.
Linnings verksamhet som konstnär skattades sålunda icke så högt af hans samtid.
Visserligen gaf Akademien honom ett slags erkännande, då hon d. 12 maj 1810 kallade
honom till agréé, uemedan han i flere år visat flit, handlag i skulptur och god naturel**)
men till ledamotskap kom han aldrig här. Och dock ställde Akademien ej under dessa år
några särdeles stora anspråk på denna utmärkelse, åtminstone hvad skulptörerna
vidkommer; hvilket framgår däraf att så jämförelsevis obetydliga konstnärer som Gustaf Adolf
Klint och Erik Cainberg hugnades därmed, den förre 1806, den senare 1812. Dessa båda
utmärkelser gåfvos väl icke emot Sergels röst. Vi ha således rätt att misstänka, att
Linnings konstnärskap ej stod högt i Sergels omdöme.
Tvifvelsutan medverkade denna Linnings ställning i konstnärskretsar till hans beslut
att ägna sina konstnärliga krafter åt konstslöjden. Det fordrades sannolikt en viss grad
af själföfvervinnelse hos honom att taga detta steg, ty konsthandtverket stod under 1800*
talets början hos oss ej högt i kurs, i motsats till hvad förhållandet varit under
1700-talet, då de sociala skrankorna mellan konstnären och konsthandtverkaren voro mera
obetydliga, under det att 1800-talet skiljde dem åt i öfverklass och underklass. Han,
som debuterat med att forma konungars och drottningars bilder, tog nu sin Matts ur
skolan och blef krukomakare — till hans heder. Men äfven där skulle han stöta På
yrkesbröder, som ej ville kännas vid honom. Den strid, han nu utkämpade, ger oss en
intressant inblick i tidens skråförhållanden. l
l) Enligt en uppgift i Helsingfors tidningar d 14 aug. 1830 var agrééskapet en hedersplats, som han
erhållit för modelleringen af enkedrottningen Hedvig Elisabet Charlottas och kronprinsen Karl Augusts byster,
“af hvilka i synnerhet den senare, formerad efter kronprinsens död, skall hafva varit mästerlig både i likhet
och karaktärsuttryck, om man får sätta förtroende till det sköna och känslofulla poem öfver den, som
finnes infördt i tidningen Anmärkarcn för aug. eller sept. månader 1809. Och ehuru denna jämförelse mellan herr
Linning och Fidias, fortsätter tidningen, alltid blefve öfverdrifven, erfor man likväl däraf, att herr Linning
äfven i byster af döda personer kan uttrycka originalets karaktär och därigenom bilda den talande likheten
— ett ibland konstens mest svårlösta problem*.
Denna uppgift, att i tidningen Anmärkaren för år 1809 skall förekomma en jämförelse mellan
Linning och Fidias upprepas i Tikkanens Finska Konstföreningen 1846—1896, sid. 6. Den är åtminstone
så tillvida oriktig, som Anmärkaren började utkomma först år 1810. Men hvarken där eller i följande årgångar
har jag lyckats påträffa poemet i fråga.
*) I statskalendern finnes han också upptagen bland agréerade från detta år, men från och med år 1824
har han där af misstag fått förnamnet Karl i st. f. Christian Arvid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
