- Project Runeberg -  Svenska slöjdföreningens tidskrift. Organ för konstindustri, handtverk och hemslöjd / 1907 /
47

(1905-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL DEN GAMLA U L FS UK DA FABRIK EKS HISTORIA

47

II. Konflikten med skråväsendet. Linning afgår med segern.

På försommaren år 1815 inlämnade Linning i Kungl. Maj:ts kansli följande
under-derdåniga skrifvelse:

Stormäktigste Allernådigste Konung.

Hos Eders Kungl. Majestät, Näringarnas höge Beskyddare och Befordrare, vågar jag
i djupaste underdånighet anhålla om Allernådigste tillstånd att få förfärdiga och i Stockholm
uti öppen bod försälja hos mig förfärdigade ler* och massarbeten, af hvad form och
beskaffenhet som helst, så ock beslagna som obeslagna, samt att med eget folk få uppsätta de
hos mig förfärdigade kakelugnar. Mitt syftemål har alltid varit att vara nyttig i min väg
Men då tiderna äro föga gynnande för unga artister, har jag, för att på något sätt som en
nyttig medborgare uppfylla min pligt mot staten, fattat det beslut att ägna min lilla
talang åt ett yrke, hvaruti konsten kan användas att försköna en del hushållssaker, hvaraf
jag äfven haft den nåden att för Eders Kungl. Maj:t presentera några pjeser; och det är
den nådiga uppmärksamhet, Eders Maj:t i nåder täcktes lämna dessa mina arbeten, som
gifver mig säkert hopp, att Eders Kgl. Maj:t i nåder täcktes bifalla min underdåniga anhållan,
då jag tror mig åtminstone i denna väg kunna hämma en oloflig import.1)
Stormäktigste o. s. v.

C. A. LINNING,

agréé vid Kungl. Akademien för de fria konsterna.

Öfver denna Linnings skrifvelse infordrade Kungl Maj:t kakelugnsmakareämbetets
utlåtande, hvilket också afgafs den 19 därpå följande juli, till kommerskollegium. I
detsamma säges, att, ehuru ämbetet icke äger den ringaste kännedom om Linnings
tillverkningar och således icke är i tillfälle att bedöma desammas bättre eller sämre halt och
beskaffenhet,’ har sig likväl ämbetet nogsamt bekant, att de hos Linning gjorda
tillverkningarna till hufvudsakligaste delen verkställts af ämbetet tillhörande arbetare, hvilka
Linning till sig lockat.

Linning har icke gittat visa, att han själf lärt kakelugnsmakareyrket eller däri
förvärfvat sig insikt, icke heller att hos honom tillverkade arbeten kunna jämföras med
ämbetets tillverkningar, än mindre att de i afseende å tillverkningskonsten äga någon
större fullkomlighet än den, hvartill ämbetet uppbragt denna handtering, särdeles som, i
stället för att i förra seklet kakelugnar blifvit af utländingen här i riket införda, hafva
däremot numera våra inhemska tillverkningar vunnit det företräde, att de årligen af ämbetet
exporteras till samma utländska orter, hvarifrån sådana arbeten fordom hitsändes och hvarest

våra arbeten nu med mycken begärlighet efterfrågas och vunnit afsättning.––Således

och enär härtill kommer, att lagen i Handelsbalkens 4:de kap., 2 § bjuder, det må ingen annan
än borgare idka handtverk och hålla öppen bod, samt Linning icke på sätt
författningarna föreskrifva förvärfvat sig rätt till detta handtverks utöfvande, så kan ämbetet icke
undgå att bestrida Linnings nu gjorda försök att vilja intränga sig i ett
kakelugns-makareämbetet enskildt tillhörigt yrke, för ämbetet så mycket mera skadligt, som dess
ledamöter för närvarande redan äro så många till antalet, att mera än hälften däraf icke
möjligen skulle kunna äga utkomst och bärgning, om ej exporten af deras tillverkningar
vore att påräkna.

Ämbetet slutar därför med att i underdånig tillförsikt till Kungl. Majt:s höga nåd
och beskydd anhålla, att Linning må förbjudas att till ämbetets skada och förfördelande
befatta sig med sådana arbeten som egentligen utgöra ämbetets näringsfång och att till
förfärdigande däraf, under hvilken förevändning som helst, begagna sig af ämbetets
gesäller och utlärlingar.

*) Riksarkivet. Statsrådsprotokollet, Handels- och finansärenden 1815.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 15:27:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssf/1907/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free