Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.
Så långt kakelugnsmakareämbetet. Vi befinna oss således midt uppe i en under
skråtvångets tider icke ovanlig konflikt mellan den enskilda företagsamheten och skrået
Sådana konflikter blefvo allt vanligare under de närmaste decennierna ända till den dag
kom, år 1846, då skråtvånget föll och yrkesfriheten bröt igenom. Vi skola nu se till
hvem som afgick med segern i förevarande fall.
Kommersekollegium delgaf Linning detta ämbetets utlåtande, och han svarade d. 15
augusti 1815 följande:
Högvälborne Herr Friherre, President etc., så ock Välborne och Högädle Hrr
Kommerseråd och assessorer!
Då jag fått tillfälle att genomläsa kakelugnsmakareämbetets till Kungl. Maj:t ställda
förklaring öfver min till Kungl. Maj:t ingifna ansökning att uti öppen bod försälja hos mig
förfärdigade ler- och massarbeten af hvad form och beskaffenhet som helst samt att med eget
folk få uppställa de hos mig förfärdigade kakelugnar; så anhåller jag hos Kungl. Kollegium
at få göra några små erinringar mot nämnda förklaring och hoppas, att Kungl. Kollegium
täcktes förlåta, om jag i något mål vilsetager mig.
l:mo. Tyckes kakelugnsmakare-ämbetet fattat min mening så, såsom jag i synnerhet
skulle vilja i öppen bod försälja kakelugnar. Detta har aldrig varit min mening och ej heller
mina ord, ty jag har blott begärt tillstånd att med mitt folk få uppsätta de hos mig
förfärdigade kakelugnarna i den öfvertygelsen, att kakelugnsämbetet i stöd af Kungl. Maj:ts
privilegier föi Kungl. Målare och Bildhuggare-Akademien ej kan neka mig att förfärdiga dem,
ty 19 Art. af nämnda privilegium säger, att den som blifvit uti Kungl. Akademien intagen
icke må tvingas med de band som skråordningen åtfölja, eller af skr&ämbeten kunna
förmenas, att med arbeten betjäna så väl publika verk som enskilda personer.
Jag anhåller således, att Kungl. Kollegium täcktes med dess upplysta urskilning öfverväga,
om ej Kungl. Maj:ts mening uti nämda Art. varit den, att konstnärer måtte vara frihet
lämnad att inrätta hvarjehanda fabriker som ingå uti dess konst, på det att en renare stil
måtte vinnas uti handtverkeriprodukter än man annars med rättvisa kan vänta af sådana
mästare, som varit tvungna att använda sin mesta lärotid med gesällers uppassning och sådana
göromål, som ej på minsta sätt bilda smaken.
2:do. Tyckes kakelugnsmakareämbetet vilja upphäfva sig till domare öfver mina
arbeten. Med all aktning jag hyser för en handtverkskår, kan jag ej underlåta att erinra, att jag
skulle själf anse mig i högsta grad ovärdig det beskydd och den lärdom jag njutit af Kungl.
Akademien för de fria konsterna, om jag skulle utan protest underkasta mig kruko- och
kakelugnsmakareämbetets pröfvande af min talang.
3:tio. Tror jag ämbete förifrat sig, då det påstår, att jag lockat folk. Jag är visst
ej lagkunnig men tror likväl något förbud må finnas mot annors folks tubbning, och är
öfvertygad, att kakelugnsmakareämbetet redan nyttjat detta lagens rum för att fråntaga mig
mitt folk, om de ej vetat, att de med all sin inbillade makt ej kunna neka dem som lärt
inom ämbetet att bjuda till att förskaffa sig mera kunskaper.
4:to. Hvad ytterligare ämbetet anmärker, att jag ej lärt dess profession, anser jag
nästan onödigt att besvara utan vill blott göra den förfrågan, huru en kakelugn skulle pryda
sin plats utan orneringar; dessa orneringar kan jag både komponera och exequera, men jag
tviflar, att någon utlärd mästare i det lofliga ämbetet kan det, och jag föreställer mig, att
orneringen bör åtminstone uppväga de simpla kaklens förfärdigande. Således tror jag, att
ämbetet ej vinner vid jämförandet af de talanger som försköna en kakelugn, och det tyckes
likväl vara denna förmåga, som ämbetet tror sig äga, då det så vidlyftigt talar om de stora
exporter de göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
