Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.
den särskilda omständighet, att Linning uppfunnit, att af cn här i riket förut
af kakelugnsmakare ej använd komposition till sällsynt fullkomlighet förfärdiga finare
tekannor, gräddskålar, urnor, byster m. m.; och som detta Linnings berömliga företag
kan blifva af nytta för det allmänna, samt en sä beskaffad inrättning, som den
ifrågavarande, synes lämpligen kunna anläggas å landet, hvarest tillgång på rudimaterier finnes,
med afseende hvarå så väl regementspastorn Santesson som ryttmästaren Adelsköld, den
förre boende å landet i Skåne och den senare i Venersborgs län, redan undfått nådigt
tillstånd att tillverka alla slags lerarbeten; så finner kollegium sig äga anledning att
i underdånighet tillstyrka rättighet för Linning att å det ställe vid Ulfsunda, hvaraf
han kan vara eller blifva innehafvare, få tillverka och hvar som helst försälja allt hvad af
den utaf honom uppfunna kompositionen af lera kan åstadkommas, af hvad form och
beskaffenhet som helst. Och då det äfven är att förmoda, att Linning såsom konstnär kan,
enligt hvad han uppgifvit, åstadkomma kakelugnar med vackrare ornamenter än dem som
af kakelugnsmakare i allmänhet
förfärdigas samt han jämväl med denna
tillverkning bör blifva i tillfälle att finna en jämn
och säker sysselsättning för sina arbetare,
får kollegium i underdånighet hemställa till
Eders Kungl. Majrts eget nådiga
godtfin-nande, om icke Linning jämväl må i nåder
tillåtas att tillverka och med eget folk
utföra kakelugnar.
Skulle Eders Kungl. Maj:t härtill
lämna nådigt bifall, lärer Linning ej kunna,
på sätt kakelugnsmakareämbetet uti dess
förklaring yrkat, förmenas att äfven taga i
sin tjänst kakelugnsmakare-gesäller och
lärgossar, såvida sådant sker i stöd af
lagliga öfverenskommeiser.
Att kommersekollegium, som ju
var industrins högsta målsman i riket,
ställde sig sympatiskt, såsom akademien
förut gjort, gentemot Linnings ansökan
och därmed trädde i opposition mot hvad
skråväsendets målsmän i saken förfäktat,
skulle naturligtvis ha sin stora betydelse, när ärendet föredrogs hos Kungl. Maj.t. Att
märka är härvid, att akademiens förutvarande preses Abraham Niklas Edelcrantz nu
var kommersekollegii president.
Och så kom ärendet till Kungl. Maj:t, där det först togs om hand af allmänna
beredningen. Dess motivering är ganska märklig. Där heter det nämligen1): Då enligt
19:de artikeln i Kungl. statuterna för målare- och bildhuggareakademien af år 1773 ingen
ledamot af samma akademi må vid utöfvandet af sin konst tvingas med de band, som
skråordningen åtfölja, eller af skråämbeten kunna förmenas att publika verk och
enskilda personer betjäna, och då Linning uppfunnit att af en här i riket tillförene aldrig
använd komposition förfärdiga ifrågavarande lerarbeten, tror sig Kungl. beredningen äga
all anledning att tillstyrka nådigt bifall till Linnings anhållan, på sätt kommersekollegium
framställt1). Detta blef också Kungl. Maj:ts beslut* 2).
*) Allm. beredningens prot. den 6 okt. 1815 § 4. Riksark.
2) Statsrådsprot. d. .8 okt. 1815. Riksark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
