Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL DEN GAMLA ULFSUNDAFABRIKENS HISTORIA.
51
Det märkliga häri är, att det var den omständigheten, att Linning tillhörde
akademien, som räddade hans sak. Kungl. Maj:t motiverar nämligen sitt beslut endast med
hänvisning till den undantagsställning gentemot skråna, som de akademiska statuterna
medgåfvo ledamot af akademien; och dock var Linning aldrig ledamot utan endast agréé,
hvilket icke hindrade, att han kom i åtnjutande af det privilegierade skyddet.
I Kungl. Maj:ts nämnda skrifvelse, hvarvid Linnings ansökan bifölls, fanns dock ett
litet men, och det gällde hans begäran att få med egna arbetare i Stockholm uppsätta
hos honom förfärdigade kakelugnar. Häröfver befallde Kungl. Maj:t kommitterade för
skråförfattningarnas granskning att inkomma med yttrande.
Under hänvisning till hvad kommitterade redan förut hemställt, att sådana
handt-verk och slöjder, som antingen äro grundade på förädlingen af inhemska råämnen eller
fordra vidsträckt utrymme, bekväm tillgång på vatten, betydliga förråd af ved eller
brännkol m. m. må på landet äfven utom städernas område få under vissa villkor idkas af
dem, som i behörig ordning därå vunnit burskap i närmaste stad, samt att slöjdidkare i
allmänhet må vara obetaget att i hvad stad som helst inom riket och äfven vid
landt-marknader föryttra egna tillverkningar o. s. v. förklara sig kommitterade icke finna
någon betänklighet att hemställa, det Linning må få i hvad stad och på hvad ort som
helst “och således äfven i Stockholm “ genom eget folk uppsätta de kakelugnar, som af
honom förfärdigades. Dock skall han vara skyldig att för sina tillverkningar erlägga de
utskylder, som kunna honom skäligen påföras1).
Linning hade således nått sitt mål. Och därmed äro vi inne på tillverkningarnas
historia.
III. Vid Ulfsundafabriken. Tillverkningen och smakriktningen.
I tidningen Anmärkaren för d. 10 mars 1819 läses följande:
Små orsaker verka ofta större händelser och upptäckter. Min piga kom för en tid
sedan att slå sönder en svart s. k. engelsk porslinstekanna; förlusten däraf syntes
oersättlig, emedan därigenom skingrades en servis, som jag fått af en numera afliden vän»
och hvarpå voro anbragta ett namnchiffer och några allegoriska basreliefs, som hänförde
sig till min husliga krets. I sin sorg söker man gema sysselsätta sig och andra därmed;
jag omtalade öfverallt min svåra förlust och föresatte mig att, ehuru mycket det också
skulle kosta, åter inbeställa en sådan pjäs. — En dag förde mig ett annat ekonomiskt
ärende in i en bod i staden, jag såg att där stod ett litet vackert assortement af
smakfullt och väl arbetade pjeser af svart porslin, på hvilka jag igenkände några ornamenter,
liknande dem på min servis. Glad frågade jag, om dessa nyligen inkommit.
Handelsmannen svarade mig småleende, att den engelska fabriken hette Ulfsunda och låg en
knapp halfmil från det ställe, där jag nu stod. Genast ilade jag i en åkarsläde för att
så skyndsamt som möjligt söka öfvertyga mig om denna för mig så viktiga upptäckt.
Jag kom fram och fann till min största förundran, att denna upptäckt ej allenast var
grundad, utan att där äfven funnos anstalter och formar för lika så gentila och vårt land
hedrande arbeten som vid någon sådan utländsk fabrik. En artist, vid namn C. A.
Linning, hade under lönlöshetens bekymmer, fulla mödor, konstidkares vanliga
följeslagare, efter mångfaldiga försök, dryga kostnader och flera års arbete ändtligen hunnit
den fulländade konst, han nu besitter i att af Ulfsundalera ej allenast i svart utan äfven
i flera färgade porslinssorter frambringa ända ifrån större vaser till de finaste te- och
bordsserviser, på hvilket en nu färdig stor kaffeservis, beställd af H. K. H.
Kronprinsen, var ett lysande bevis.
’) Utlåtande af kommitterade för skråförfattningarnas granskning, afgifvet d. 6 maj 1816. Riksark.
*) Anmärkaren 1819, n:r 8 och 9 d. 10 och 11 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
