Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT W07
svårlästa. Ett annat exemplar hos konsthandlaren Gustav Levy i Berlin, hvilket har bok-
stäfverna N. K. i stämpeln. Detta exemplar är bättre bibehållet än det föregående och
C. E. på Temperantiabilden tydliga. Ett tredje exemplar i Dresdens Kunstgewerbemuseum,
hvaraf dock endast den yttre bården med dess åtta medaljonger är i behåll. På denna
finnes naturligt nog ingen stämpel (ty sådana anbringades nästan alltid midt under
föremålet), men däremot läses här ett C. K. eget nog på framsidan i den medaljong, där
Geometria har sin plats.
Flere än dessa tre exemplar voro för 18 år sedan icke kända af lussing, och till
svar på en förfrågan, har jag fått meddelande om, att ej heller sedan dess något annat
dylikt blifvit bekant. Hans Demiani har visserligen till sin storartade tennsamling på
senare tid förvärfvat ett exemplar af varianten i fråga, men på förfrågan synes det, som
om detta vore detsamma som 1889 fanns i den berlinske konsthandlarens ego.
Nationalmusei exemplar skulle sålunda vara det fjärde eller snarare det tredje
fullständiga, i fackmannakretsar kända exemplar af denna variant. Dess stämpel visar ett
C och ett K, samma initialer således som finnas på Dresdenfragmentets framsida. (Fig. 14).
I en af Demiani publicerad förteckning öfver tenngjutarmästare, verksamma i
Niim-berg 1583 — 1633 finna vi ägaren till dessa initialer i den Conrat Koch som blef mästare
1621 och dog 1632.
Nationalmusei Temperantiafat, (som är 45,s centimeter i diameter) är ganska väl
bibehållet; visserligen har under de nära trehundra år som det funnits till, dess
reliefers skärpa blifvit något afnött, och en smal spricka sträcker sig ett stycke omkring
hålkälen, men mästarens namn kan ännu spåras på Temperantiabilden, och säkerligen
är det lika så väl bibehållet som exemplaret i Berlin.
Sedan de undersökningar gjorts, hvilkas resultat här framlagts, har fatet fått en
mera skyddad plats under glasmonter. Af hvad ofvan anförts torde det ju också vara
klart, att detta praktfulla fat icke blott har ett i konstnärligt afseende högt värde, utan
från musei- och samlaresynpunkt måste betraktas såsom en mycket stor sällsynthet, om
hvilken bokstafiigen kan sägas, att det är värdt sin vikt i guld.
GJUTNING AF BRONSSTATYER I VÅRA DAGAR.
AF
GUSTAF SELLERGREN.
Det fanns en tid, då brons och järn täfiade om herraväldet inom tekniken.
Anledningen var till stor del den, att den förra metallen låter bearbeta sig enligt alla de
metoder, som användas för järnet. Lägger man härtill ålderns företrädesrätt samt att bronsen
eger de ädla metallernas egenskap af varaktighet och stor motståndskraft mot
atmosferi-lier, att ej nämna denna legerings mångfaldiga och växlande egenskaper vid olika
sammansättning, så kan man ej undra öfver, att det dröjde mycket länge, innan den gaf
vika för järnet. Med de ständigt ökade anspråken på styrka hos de tillverkade
föremålen blef järnet slutligen härskare, dock först sedan framställningsmetoderna särskildt genom
Bessemer- och Martinprocesserna hunnit fullkomnas. Däremot är bronsen än i dag oöf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
