Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEXSKA SLÖJDFÖREXIXGEXS TIDSKRIFT VMS.
68
Lerans i sig själft döda yta blir så lätt liffull af tummens aftryck, stenen däremot
är i sig själf liffull, leran fordrar mjuka svällande former, stenen vill hafva kantig och
energisk linieforing och plana former, småsaker som se bra ut i lera blifva pjaskiga i
stenen; lerans former pålägges på en grundkärna, stenens former nerhuggas från en
utgångsyta, m. a. o. formgifningarna äro så godt som motsatta, och så dömer man i de
flesta fall stenhuggaren att våldföra sig på sin teknik och medelst punktering afkopiera
modellerade former. Den konstnär, som skall bringa många yrken till samarbete till en
konstnärlig helhet måste mera än nu är fallet känna till och behärska de olika yrkenas
formgifning. Han måste tvingas ned till de ursprungliga materiella resurserna äfven inom
handtverkens områden så att hel och full samverkan kan uppstå, eljest blir det blott så
att man byter ut en gammal teori, som visat sig förkastlig, mot en ny, som snart visar
sig vara lika förkastlig o. s. v.
Den komponerande konstnären skall så direkt som möjligt ställa sig framför det
egentliga fullbordandet så att hela hans konstnärliga ingenium kan utnyttjas och så att
materialets och teknikens alla resurser användas på det mest verkningsfulla och
naturenliga sätt. Först då kan materialet själft inspirera konstnären alldeles som
instrument-klangen inspirerar tonsättaren, och då viker allt onödigt teoretiserande i konstprinciper med
åtföljande strider undan, då de blifva obehöfliga. Vi veta, i hvilket djupt förfall
konstyrkena voro under 1800*talet, äfven har jag förut berört att man ansåg sig kunna
behärska konstyrkena genom tecknande och bokligt vetande ensamt. Då man insåg detta
förfall var det helt naturligt att man, som den människa som kommit på dekadens,
sökte anknyta sig till sitt forna jag och återupptogo sina forna ideal och förmögenheter,
detta förkastas af många moderna författare, men de, anser jag, äro blinda för
förutsättningarna, att detta först skedde endast genom stilforskning och konsthistoriskt ritande,
det som de moderna författame klandra är tydligt då man förbisåg handtverken och det
blef först under de sista decennierna 1800-talet som man kunde framdrifva äkthet i
material och konstruktion, först sedan kom uppsvinget i handtverken, då de ställdes in
på att kopiera forna tiders former, men konstslöjden näres dock i mycket ännu med
luftrötter ty den ofvan omtalade direkta konstutöfningen inom dessa har ännu icke blifvit
allmän.
Då den öfverdrifvet konsthistoriska teorin undanskaffades, hade man sålunda icke
något verkligt reelt att sätta i stället, ty de ledande krafterna voro endast tecknare då
det gällde det ornamentala, man var litet kritiker på konsthandtverk, men ej det minsta
utöfvare af dem och följden blef att man icke hade annat att komma med än nya
immateriella teorier. Man gjorde kraf på natur, men förväxlade begreppen natur och
naturenlighet och följden blef denna onaturliga naturalism där det dekorativa ändamålet fick stå
tillbaka för naturalhistorien. Förfallet kom genast, och principen blef den att ju mer
kvistar och rotbråte man drogs med ju bättre, alla gamla goda principer om rytm och
välberäknad dekorativ verkan lingo stå tillbaka för den på orätt sätt tillgodosedda
naturen.
Numera har man mer allmänt fått ögonen öppnade för sund konstutöfning, och
gjort den till konstens sunda grundval på hvilken olika åsikter trifvas i hvarandra
uppeggande samarbete, inseende att skicklighet i yrket och dess teknik är nödvändigare än
historiska, zoologiska och botaniska forskningar.
Hvad är form? För att studera formens utseende måste vi granska den sådan den
förekommer i naturen. Hvad är form i naturen? Otvifvelaktigt resultatet af vissa
krafters verkningar. Hela naturen är sammansatt af otaliga massor form. Klippornas
totalformer äro danade af eruptionskrafter, molnens af himmelens vindar, men de besitta dock
en viss regelbunden grundform; hvilken? Molnen äro samlingar af vattendroppar, alla
hafva klotrund form som solen, månen och stjärnorna, hvarför? Jo alla äro eller hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
