Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1908.
verkens formgifning utan att göra nya förvärf, nya uppfinningar på dessa områden. Vi
måste gripa oss fast i jorden, taga vara på våra fäders arbete, och icke låta oss bedåras
af sirénsången om vår tids härliga resurser. Vår ståndpunkt är gifven genom de
uppfinningar som blifvit redan gjorda, inom denna ståndpunkt måste vår skapade fantasi
röra sig, hvarje försök att öfverskrida denna ståndpunkt inom en uppfinnings
omgestaltande måste stämplas som fantastisk och onaturlig.
Vår tids resurser äro utan alla tvifvel storartade, men deras storslagenhet ligger på
andra områden än konstslöjdens. Man kan obestridligen indela hela den praktiska
yrkes-utöfningen och industrien i tvenne skilda områden. Inom det ena pmrådet tillgodoser
sig människan de mekaniska krafterna. Inom detta blir människan skapelsens materiella
härskare, genom detta röjer hon mark, dödar de vilda djuren, bygger pyramider, förgör
de svagare släktena, plöjer böljorna, rusar fram öfver länderna och tillgodoser lifvets
praktiska kraf genom storindustrien, m. a. ord den är medlet till vinnande af fred och
bekvämligt tillgodoseende af lifsbehofven, alltså första medlet till uppnående af lycka.
Det andra området sammanhänger mer direkt med människans lyckokänsla. Jag menar
alla de yrken, i hvilka människans inneboende skönhetsträngtan kan få något uttryck.
Låt mig kalla dem konstslöjd, dit jag vill räkna äfven de enklaste yrken af sådant slag,
kort och godt, de båda områdenas yttersta spetsar äro: Storindustri och Konst slöjd, och
äro såsom de synas för mig, karaktäriserade genom det sätt på hvilket de arbeta i
lyckans tjänst, den ena arbetar för att vinna terräng för odlingen, i den andra skall
odlingen finna sitt materiella uttryck och bilda grundval för vidare odling. Det förstås af
sig själft, att det måste vara en god samverkan mellan dessa båda element om full lycka
skall kunna uppnås. Under Ludvigarnes tidehvarf blef odlingen onaturligt uppskrufvad
genom aristokratien, konstslöjden blef en fråssare, som genom sin omättlighet gjorde sig
omöjlig, som synes af roccoccotidens högaristokratiska all företagsamhet dödande
prål-sjuka, i det man icke ansåg sig kunna göra en den enklaste maskin, kanon eller
slagskepp utan kruserliga sirater och fråsseri i formgifning. Detta var mer än den kraftigt
sjudande och jäsande maskintekniken och de praktiska vetenskaperna kunde tåla.
Revolutionen var behöflig äfven i denna synpunkt. Storindustrien bröt fram med genom
århundraden samlad styrka, länge hindrad af dogmer och kruserligheter. Men konstslöjden
förtärdes, den fick ingen plats i de stora intressena och storartade affärsföretagen. Vår
tid visar dock industriens otillräcklighet i arbetandet på människans lycka och de
kraftigaste uttrycken för denna rubbning i jämnvikten är utan tvifvel missnöjet inom
arbetare-kåren och dess öfverspända idéyttringar. Af alla de skaror som arbeta i storindustriens
tjänst kunna endast ett fåtal personer verkligen finna glädje i sitt arbete, Alla de som
år ut och år in skola hundratals gånger om dagen utföra samma tempo i en stor
fabriks-rörelse kunna omöjligen känna tillfredsställelse af arbetet. För en slö natur betyder detta
ej så mycket, men för en aldrig så litet begåfvad person är det abnormt och han drifves
att taga skadan igen medels rafflande nöjen under fritiden. Detta alstrar gifvetvis
disharmoniska människor som därför älta perversa idéer, och det behöfves ej att synnerligen
många sådana förstörda själar sammangaddas, förrän en farlig massa följer dem. Hade
vi mera konstslöjd d. v. s. sådant arbete i hvilket arbetaren kan vinna tillfredsställelse,
så skulle de mer begåfvade arbetarne d. v. s. de farliga ledarne få tillfredsställelse och
vinna harmoni och sundhet. Men, frågas det, icke kunna vi väl återgå till handarbete,
då vi uppnått en sådan fulländning inom maskintekniken. Svaret därpå blir, att det är
många yrken, inom hvilka maskinarbetet icke kan blifva hufvudsaken, men där
handarbetet drifves med makt därhän, att det skall se ut som maskinarbete och där
arbetsfördelningen är sådan att arbetaren ändå blir så godt som en maskin. Men för att vinna
en annan sakernas ställning fordras genomgående högre odling, helt säkert intet annat.
Oräkneliga alster ser man utomlands, som visa handarbetet och lämnas som sådant, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
