Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KOXSTSLÖJD.
73
för skall man lägga ner mer arbete för att få det att se ut som maskinarbete? Endast
på grund af förvillade begrepp. I det föregående har jag sökt påvisa några sådana, det
återstår ännu ett som hämmas mycket af den för vår tid så oundvikliga hyresprincipen.
Den har satt sin prägel på 1800-talets konstslöjd. Man egnade sig åt det enstaka
föremålet, och gestaltade det efter oftast ett tillfälligt hugskott, som man gaf det klingande
namnet originalitet, man frågade alls icke efter, hur detta passade i det stora hela. Då hvar sak
i hvarje flyttning skulle plockas ner och placeras i det nya hemmet på helt andra platser
än förut, i rum som voro dekorerade på helt annat sätt, så var det alldeles lönlöst att
tänka på någon sorts samverkan. Lyx ville man ej afstå ifrån och lyxrummet i
hyreskasernen blef således i bästa fall ett konstgalleri, möblemanget ett hopkok af olika slag,
husgeråd och lyxföremål blefvo i bästa fallen konstföremål hopförda utan gemensamhet.
Helhetsverkan af ett sådant rum (som ännu af många skattas högt) är i mina ögon
förskräcklig. Det är således hvad man skulle kalla rumkonst som är konstsiöjdens
egentliga mening. Konstslöjd skall så ingå i och samarbeta med andra konstarter att full
helhet uppnås. “Non c’e che una arte“, sade Michel Angelo. Den stora söndringen i
olika konstgrenar med rangskala har varit fördärfbringande.
Det är för det man insett detta utomlands särskildt i England, som är de egna
hemmens förlofvade land (Tyskland har med kraft följt exemplet), som de moderna rummen
och konstslöjdalstren gestaltas i sådan enkelhet, ty jag vågar påstå det, fast begäret att
samkomponera hela rummet till konstnärlig helhet icke är nytt, så är möjligheten att
kunna göra det i någon nämnvärd utsträckning så ny att man icke lärt sig att
konstnärligt sammansätta andra än enkla former. Dessutom har man satt som sund grundregel:
hellre äkthet och enkelhet än öfverlastad oäkthet, och följden har blifvit en gedigen enkel
komfort. Den konstnärliga meningen med ett rum är icke att blicken skall fästas på det
ena konstföremålet efter det andra, att man ser allt och ändå ingenting utan den
konstnärliga meningen är, att människan skall känna trefnad i det hela, att man vid
inträdandet i rummet skall anslås af hela rummets karaktär, att rummet som sådant skall vara
en individ för sig, och hvarje detalj i detta rum fullfölja detta rummets individualitet
alldeles på samma sätt som detaljerna i människokroppen fullfölja den mänskliga
individualiteten och tillsammans bilda ett harmoniskt helt, icke förglömmande, att bästa verkan
skall vara, då rummet är befolkadt. Då alla rummets detaljer: väggar, tak, golf, dörrar,
eldstad, möbler, väfnader, husgeråd och lyxföremål äro s. a. s. medlemmar i en stor
kör och utmynna i ett gemensamt, för rummet karaktäristiskt ackord, då först är den
sanna konsten uppnådd, den konst som genom tiderna bära vittne om och är uttryck för
sann och verklig kultur. Lämplig anslutning till användningen måste vara hufvudsaken
mot hvilken alla sjukligt uppjagade fantasier och perversa origiflalitetsbegär böra vara
fördunstade dimmor. Hvad vi bäst behöfva för vinnande af en bättre sakernas ställning
är praktisk undervisning och behandling inom alla läger.
Då allmänheten lärt sig inse att en enkel form, som är frammanad ur den egna
kulturen, liksom uppvuxen ur egna torfvan är för oss af mångdubbelt större värde än
allt formrikt utländskt afskräde som öfversvämmar marknaden. Då rangskillnaden mellan
den, som går i blusen och den som går i ritrocken är afskaffadt. Då sakkunskapen och
konstnärligheten går hand i hand med affärsledningen. Då hvar familj bor i sitt eget
hus. Då hvar och en känner sin plats i det stora maskineri som kallas samhälle och
sätter sin ära i att fylla just denna plats utan afund mot dem som i hans ögon synes
hafva det bättre, och på så sätt visar sig vara besjälad af den sanna solidaritetskänslan
och ärligt vill bringa offer för denna solidaritet — då tviflar ingen på att vi få en
konstslöjd som är ett sannt uttryck för denna höga ståndpunkt ty då hafva vi sann kultur,
och konstslöjd såväl som arkitektur är en omutlig värdemätare af samhällets andliga lif
och solidaritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
